Sarah Sjöström är ofantligt överlägsen | OS 2024

Halvvägs in på det blåa golvet ropade speakern ut hennes namn, Sarah Sjoestrom. Hon var ivrig ut igen. Med skorna i ena handen vinkade hon glatt åt publiken med den andra. En harmonisk slängpuss i kameran och så redo att befästa tronen.  Vid startbryggan stod de andra sju och fick ge sig till tåls. Det gick nästan att ta på känslan. De tomma blickarna innan avslöjade hopplösheten. Alla visste vad som väntade. Shit, vad kul med OS-final. Tusan, Sarah Sjöström simmar på bana fyra. Bubbelpoolen, någon? Alla förstod att det inte handlade om Sarah skulle vinna, utan snarare om med hur mycket. Mönstret känns igen, huvudrollsinnehavaren är densamma. Åskådarna må vara nya, men resultatet exakt lika smärtsamt för dem. Kate Douglass, USA:s bästa simmare på 50 frisim ville inte ens simma distansen på OS. ”Ingen kommer slå Sarah Sjöström så länge hon simmar”, sa hon i en intervju inför. Det var samma sak tidigare när fokus låg på 100 meter fjäril, konkurrenterna undvek och utvecklingen stod still – förutom hos en 30-årig svenska som flög fram. Som en repig skiva som ändå spelar ljuv blågul musik tvingas nya stackars simmare uppleva samma sak. Där en kamp om silver och brons bara är att acceptera. Guldet är vigt åt en svenska med en talang av sällan skådat slag. Hon behöver inte ens den vidriga träningen lika ofta längre, hon har en sådan förmåga att konservera och leverera. 39 gånger har hon simmat under 24 sekunder på 50 meter frisim. Resten av världen? Tja, Cate Campbell från Australien (slutat simma) är närmast bakom och hon har gjort det åtta gånger. Jisses. Sjöström har genom åren visat sig vara en otrolig idrottskvinna även utanför bassängen, hyllar gärna sina rivaler och imponeras av deras insatser.Jaha, hon är både ödmjuk och bäst i världen. Kan man inte ens ogilla henne för någon arrogant näsvishet? Typiskt. Man undrar om det var så konkurrenterna kände. Ett rungande nej följt av en djup, djup suck. Alla var rörande överens om att det var dödsstöden för önskan om en guldmedalj på 50 meter frisim, den dagen Sarah Sjöström bestämde sig för att satsa helhjärtat på distansen. Det måste ha varit en sorgens dag. Då ritades simkartan om och förändrade allt vi någonsin trodde vi visste om 50 meter frisim. Jaha, ettan förlorade och tvåan vann? De kanske har hemliga möten utan Sjöström, där de i ett mörkt rum med ett runt bord upplyst av en blinkande lampa i mitten skriver sina egna spelregler för distansen?Jag klandrar dem inte, det måste vara så fruktansvärt knäckande att träna för någonting och ändå inte ens ha en pyttechans. Innerst inne måste det koka i rivalerna och avundsjukan spruta ur öronen.Tänk om de till och med börjat anamma det mantra man lärde sig som liten, ”de handlar inte om att vinna, utan om att delta”. Någonstans är det den bittra verkligheten det år efter år tvingats möta, vare sig de vill eller inte. För det är precis så ofantligt överlägsen hon är.