Så bra är ”Joker: Folie á deux” – recension | Nöje

Lady Gaga och Joaquin Phoenix. Foto: Niko TaverniseKärlek uppstår i filmen. Foto: Niko Tavernise Foto: Niko TaverniseJoaquin Phoenix. Foto: Niko TaverniseBerättelsen om den ledsna clownen kritiserades å ena sidan för att glorifiera våldsamma incels. Men hyllades å den andra för hur elegant den använde Martin Scorseses sjuttiotal för att skapa en mer sofistikerad superhjältefilm. Nästan som ett sätt att lura publiken till att faktiskt se ett vuxet drama. JOKER: FOLIE À DEUXMusikalUSA. Av Todd Phillips. Med Joaquin Phoenix, Lady Gaga, Brendan Gleeson, Steve Coogan, Catherine Keener. Längd: 2:18. Från: Premiär på bio 2/10.Visa merUtöver det så innehöll filmen kanske inte så jättemycket förutom en Joaquin Phoenix på toppen av sin förmåga.Känslan den här gången är likartad. ”Joker: Folie à deux” är en elegant titel, och att få in Lady Gagas farligt vrickade karisma i den romantiska leken hade kunnat vara en matchning gjord i himlen. Men i stället för den hallucinatoriska musikal jag hoppas på, så blir ”Folie à deux” en grå tom besvikelse, eventuellt med flit.För det här är inte alls filmen där Arthur Fleck till slut blommar ut i full Joker. I stället har han blivit den där incel-hjälten som förra filmen, i en meta-tvist, anklagades för att skapa. Joaquin Phoenix överträffar sig själv (trots allt) med ett magnetiskt porträtt som är ännu mer plågat än sist. De deformerade benknotorna liksom sticker ut ur skinnet på honom, som en följd av den hårda tillvaron på Arkham asylum. Men nu ska han få sin rättegång, där det slutligen ska avgöras om Arthur bara låtsas vara galen för att komma undan med mord eller faktiskt lider av en splittrad personlighet, skapad ur barndomens övergrepp.Den absolut största delen av filmen består alltså av skitig, våldsam fängelsemisär, samt ett sorgligt rättegångsdrama, blandat med två sorters utfyllnad i form av cigaretter och Lady Gaga. Exakt hur många minuter som tillägnats det njutningsfulla blossandet, har jag inte räknat på. Men Todd Phillips tro på den skört glödande cigaretten som mystisk stämningsskapare, börjar snabbt kännas kraftigt överdriven.Detta är dock en parentes i förhållande till hur han samtidigt gjort filmen till ett slags antimusikal. Sången gör entré i berättelsen när Arthur Fleck träffar Lee Quinzel på en musikterapiklass på fängelsets avdelning med lägre säkerhet. Hon är ett destruktivt fan, och manipulerar honom snart till att ta fram sin inre Joker. Han är kär, och känner sig för första gången älskad. En trasig dynamik som mestadels skildras i framförandet av slitna amerikanska musikalnummer du absolut hört förut. Men inte framförda av en kraxande hes Joaquin Phoenix med en stämma som klamrar sig fast vid Lady Gagas mäktigare dito. Musiken fungerar alltså inte alls som filmens tickande hjärta. Tvärtom är den ett energilös vakuum. Samtidigt som Lady Gagas rollfigur i övrigt hänvisas till att vara blott rättegångspublik.Det slår inte gnistor direkt, utan känns snarare som en dov ödslig söndag i november, och som ett förlorat tillfälle. Todd Phillips verkar helt enkelt vägra att skapa den flamboyanta Joker som fansen vill ha, och håller i stället fast vid den svaga människospillran. Om det antiklimax som infinner sig på det är resultatet av inkompetens eller ett slags upproriskt trots, kan diskuteras.Något som gör ”Folie à deux” hyfsat intressant i teorin, men tyvärr inte särskilt lätt att tycka om i praktiken.