Så bra är ”Helikopterrånet” på Netflix

Publicerad 22 nov 2024 kl 19.00Söker du årets bästa svenska serie? Du hittar den i Netflix ”Helikopterrånet”. Ardalan Esmaili. ”Helikopterrånet” har premiär 22 november på Netflix. Foto: Faramarz Gosheh / NetflixMahmut Suvakci i ”Helikopterrånet”. Foto: Faramarz Gosheh / NetflixRami är som en udda fågel i en blond miljö. Han försöker vara en del av gemenskapen, göra rätt för sig själv. Två, tre hårda gliringar från Ramis svärfar och middagen får ett abrupt slut. Rami lämnar. Hans fru och barn är kvar. Ensamhetens frustration och ett slags uppgivenhet inför det faktum är väggarna nu är så nära att det bara finns en väg framåt syns i Mahmut Suvakcis ansikte och ögon.    Det är han som spelar Rami i Netflix ”Helikopterrånet”, serien som berättar hur och varför G4S värdedepå i Västberga i södra Stockholm rånades i september 2009. Vad som är på pricken riktigt och äkta och vad som är fiktion spelar liten roll, för i de åtta avsnitten finns emotionella sanningar som gör att serien är en sådan som tittaren gärna vill uppleva flera gånger. För alla och envar som ser ”Helikopterrånet” blir det snabbt tydligt att det är Ardalan Esmaili och Mahmut Suvakci som med sina gestaltningar av barndomspolarna Michel och Rami bär serien. Ensemblen är nästintill genomgående bra, men det är i stunderna med Rami och Michel, antingen tillsammans eller var för sig, som tematiken visar sig; när andra mest troligt ser en heistserie, ser jag en berättelse om två killar svikna av ett system som på förhand dömt dem. Det tomrum som följer kan endast fyllas av revanschens gemenskap. ”HELIKOPTERRÅNET”Manus: Ronnie Sandahl. Regi: Daniel Espinosa, Jonas Alexander Arnby, Anna Zackrisson. Med: Ardalan Esmaili, Mahmut Suvakci, Iskra Kostic, Dejan Milacic, Erik Svedberg-Zelman, Vic Carmen Sonne, Johanna Hedberg, Wim Elfwencrona med flera. Premiär: 22 november på Netflix. Visa merDet bästa med ”Helikopterrånet” är att varken manusförfattaren Ronnie Sandahl, huvudregissören Daniel Espinosa eller någon av skådespelarna förskönar livet som elitbrottsling. Känslan av ensamheten – i Ramis fall trots att han har en familj, medan Michels känslomässiga isolering är nära nog självvald – är ständigt närvarande. Tittaren känner den moraliska och själsliga kostnaden för rollfigurerna. Det kan tyckas så enkelt att välja något annat, men det vi får lära oss är att detta är en snöboll som aldrig hade slutat rulla utan ödets nyck och poliser på tå.   Mahmut Suvakci. Foto: Erik Molberg Hansen / NetflixArdalan Esmaili. Foto: Erik Molberg Hansen / Netflix Foto: NetflixWim Elfwencrona. Foto: Faramarz Gosheh / NetflixEftersom många som ser ”Helikopterrånet” är medvetna om vad som kommer hända – om inte så, är det en snabb googling bort – är det smart att ”Helikopterrånet” tidigt etablerar en egen puls, mycket tack vare Jon Ekstrands musik, som blir en återkommande markör utsökt tajmad med skådespeleri och klippning. Att det senare använder en repetitiv sorts slinga tjänar seriens syften. Dialog från tidigare sekvenser ackompanjerar nya scener för att visa på emotionella och sakliga kontraster. Vad rollfigurerna säger och vad de upplever är sällan desamma i ”Helikopterrånet”. Anmärkningar?Jodå, några få. De delar som fokuserar på polisens arbete håller inte samma jämna nivå som resten av serien. Särskilt så dialogen, som gärna vill berätta vad serien vi tittar på handlar om. Ett onödigt ont som drabbar även den bästa. Viktigast ändå, eftersom Ardalan Esmaili redan är en erkänd skådespelare, är att alla svenska och nordiska och internationella rollbesättare skäms för att de aldrig, förrän nu, gett Mahmut Suvakci en huvudroll som denna. Hans Rami är inte bara ”Helikopterrånets” hjärta, utan även seriens samvete. Kalla mig blödig, men jag ville ge honom en kram. Ljudklippet gick inte att spela uppFörsök igen senare