Nordkoreanska paret är OS mest gåtfulla historia | OS 2024

Jörgen Persson står framåtlutad över ett bord i mixade zonen under läktaren i bordtennishallen. Framför honom står en mugg med urdrucket kaffe.Den svenske pingisikonen skakar på huvudet. – Det här är… extremt, säger 58-åringen. Det är verkligen ingen överdrift.Sällan har två aktiva i ett OS väckt så många frågor. Aldrig har vi fått så få svar.Mystiken runt det nordkoreanska mixedparet Jong Sik Ri och Kum Yong Kim är närmast total.Vi i världen utanför Nordkorea vet egentligen bara tre saker:1) Jong Sik Ri är 24 år.2) Kum Yong Kim är 22 år. 3) De är båda fullständigt fantasiska bordtennisspelare. Jörgen Persson fortsätter:– Nordkoreanska spelare brukar ju ändå vara ute och spela en del internationellt. Men inte de här. Man vet ingenting.Första gången paret dök upp var i OS-kvalet – som de gick obesegrade igenom. Sedan försvann de igen innan de dök upp i Paris med lägst ranking av alla mixedpar i turneringen.Men fram till finalen pulveriserade Jong Sik Ri & Kum Yong Kim allt motstånd. Utan att röra en min. Utan att efteråt svara på en enda fråga från medierna.Och på tisdagen var det obegripliga plötsligt verklighet:Två totalt okända spelare skulle spela OS-final i en av världens största sporter.Inramningen?Speciell.Hallen, som tar 6000 åskådare, var fylld till sista plats. Uppskattningsvis 5 995 av dem var där för att stötta det kinesiska paret Wang Chuqin och Sun Yingsha, rankade etta i världen.För så här var det: Varje gång det nordkoreanska paret vann en boll var det bara fem personer i hallen – iklädda nordkoreanska OS-kläder – som försiktigt hojtade till och synkroniserat viftade med var sin liten flagga.Varje gång det kinesiska paret tog poäng var däremot ljudvallen nära att sprängas av vrålande kineser på läktarna.Finalen borde rent logiskt varit en ren formalitet för Wang Chuqin och Sun Yingsha. Världsettorna hade inte förlorat en match på över fyra år innan finalen.Och nu mötte de alltså Mr & Mrs X.Det slutade också till slut med kinesisk seger. Men bara med 4-2 i set – efter en rad makalösa bolldueller.Men själv var jag faktiskt mest spänd på vad som skulle hända efter matchen.Nu skulle vi ju få alla svaren.För så här är det: På OS är alla medaljörer tvingade att ställa upp på en internationell presskonferens.Till och med om du är nordkorean.Som vanligt hade Jong Sik Ri & Kum Yong Kim innan presskonferensen skyndsamt hastat igenom den mixade zonen utan ett ord.Jong & Kum går tysta genom mixade zonen.Men nu fanns det ingen återvändo. En halvtimme försenade satte de sig ner bakom var sin mikrofon på podiet framför ett par hundra nyfikna reportrar.En kollega på franska LeMonde ställde den första, ytterst relevanta, frågan:”Vi har ju aldrig sett er spela. Kan ni förklara hur ni burit er åt för att nå den här nivån? Hur är det möjligt? Har ni till exempel tränat i Kina?”Jong Sik Ri lutar sig fram. Säger sedan kort:– Vi tränar i vårt hemland.Nästa fråga kommer från en sydkoreansk kollega som undrar hur det känns att vinna Nordkoreas första OS-medalj på många år?Kum Yong Kim lutar sig fram. Säger sedan kort:– Vi ska göra det bättre nästa gång och vinna guld.Med lätt desperation i rösten försöker nu en amerikansk kollega få reda på om de hunnit få några reaktioner hemifrån efter deras bragd?– Nej, svarar Kum Yong Kim.Och sedan är allt över. Kum & Jong reser sig upp. Vandrar snabbt ut genom en dörr, Och försvinner bort från världens blickar igen.Kvar sitter 200 reportrar med tomma blickar.– Vad var det där? Jag vet ju lika lite nu som när jag kom, säger min franska bänkgranne och suckar.Exakt.Men någonstans kan jag uppskatta mystiken. Att det vi upplevt här i bordtennishallen faktiskt är möjligt 2024.Att det i en tid när varje halvkass fotbollsspelare får minst 3200 träffar på en googlesökning fortfarande går att vinna en OS-medalj utan att någon av dina motståndare har en aning om vem du är.Alla gåtor behöver faktiskt inte få sin lösning.