Kaiza Karlén om stora problemet i friidrotten: ”Man är rädd” | Friidrott

Kaiza Karlén. Foto: JONATHAN NÄCKSTRAND / BILDBYRÅNKaiza Karlén. Foto: CARL SANDIN / BILDBYRÅN”Det där får du inte äta, du är ju en elitidrottare””Vad bra! Du är smalare nu än tidigare””Jag måste tänka på vad jag äter för säsongen börjar snart”Kaiza Karlén berättar hur det pratas inom friidrotten. – Man får ju höra kommentarer om sin kropp, om andras kroppar, konstant, säger hon.25-åringen är Sveriges främsta längdhoppare med ett helt gäng av SM-medaljer på meritlistan.– Jag har egna erfarenheter av hur de här normerna och förväntningarna som finns på kropp och vikt inom idrotten negativt kan påverka.Förra året gick hon ut och berättade om den ätstörning hon brottats med under karriären. Reaktionerna från hennes värld och andra sporter visade att hon inte var ensam.– Varje gång jag pratar med andra friidrottare märks det att det finns så mycket under ytan som ligger där och bara väntar på att få komma upp.Så kan du få hjälp• Om du misstänker att du har en ätstörning är det bra att berätta om det för någon närstående. Det är svårt att hjälpa sig själv, därför är det viktigt att du söker professionell hjälp.Om du är under 18 år:Du kan kontakta en vårdcentral, ungdomsmottagning, elevhälsan eller barn- och ungdomspsykiatrin, bup. På en del bup-mottagningar behöver du en remiss från vårdcentralen.Om du är över 18 år:Du kan kontakta en vårdcentral, psykiatrisk mottagning eller företagshälsovården om du arbetar. Du som är upp till 20-25 kan också kontakta en ungdomsmottagning (åldersgränserna varierar).Allt fler regioner i Sverige har specialiserade ätstörningsmottagningar. På några mottagningar behöver du en remiss, men på flera kan du söka vård själv.Här kan du hitta mer information:www.atstorning.sewww.friskfri.sewww.1177.se (sökord hetsätningsstörning)Källa: 1177 / atstorning.seVisa merPekar ut tävlingsdräkternaSynen på kropp och vikt genomsyrar idrotten, menar hon.– För grejen är att det inte bara är en kommentar, det är kommentarer både utanför friidrotten, i friidrottsvärlden. Vi har press på oss att prestera, vi tävlar i väldigt små tävlingskläder så att våra kroppar är väldigt exponerade för bedömning.Påverkas man av tävlingskläderna?– Ja, absolut. Det har påverkat mig och påverkar mig i dag. Självklart tänker man på det. När man börjar närma sig tävlingssäsongen, tänker man på att jag kommer i stort sett synas i bikini på tv och framför publik, samtidigt som jag ska prestera. Det är något som har påverkat mig mycket, man tänker på det, att man kommer bli objekt för bedömning.Kaiza Karlén tar ett exempel.– Jag tränat med friidrottare som även om det har varit 30 grader ute så vill de inte ta av sig sin långärmade tröja, för man är rädd för att bli bedömd.– Det är inte det här som idrott ska handla om.”Jag vet hur illa det kan gå”Förra året kom hon tillbaka från två veckors sjukdom när en tränare, inte hennes egen, tog henne åt sidan för att påpeka att hon var smalare än tidigare och att det var bra.– Jag har varit sjuk i två veckor, jag orkar knappt springa 100 meter. Men det är fortfarande bra för att jag är smal. Det visar verkligen på de här snabba antaganden som vi gör av någons utseende.– Och var går gränsen? När blir jag för smal? Det blir så skevt.Nu vill hon lyfta upp allting från ytan och har dragit i gång projektet ”Idrott utan kroppsfixering”– Jag vet hur illa det kan gå. Men i dag har jag valt att inte fokusera på kropp och vikt, utan har ett helt annat fokus. Jag vet att det är 100 procent möjligt att prestera om inte bättre genom att inte fokusera på det.I oktober börjar hon föreläsa om ämnet.– I stället för att bara berätta om min historia ville jag göra det till ett projekt för att verkligen uppmärksamma det. För att det ska ske en förändring måste vi först och främst bryta den tystnadskultur som finns och se till att det kommer upp till ytan.