”Idol”-Cleo lever med skelettsjukdom: ”Gör så ont i hjärtat” | Idol

Cleo Ekelund brister ut i gråt i ”Idol”. Foto: TV4 / TV4Här får hon en kram av Anders Bagge som blir berörd av hennes historia. Foto: TV4 / TV4Katia Mosally stöttar Cleo Ekelund. Foto: TV4 / TV4Cleo Ekelund fick guldbiljett efter sitt framträdande i ”Idol”. Foto: TV4 / TV4Guldbiljetterna fortsätter att få nya ägare i årets säsong av TV4:s ”Idol” med Katia Mosally, Anders Bagge, Peg Parnevik och Ash Pournouri i juryn. En efter en ställer sig nervösa sångfåglar i rampljuset för att bli bedömda – och i lördagens avsnitt är 17-åriga Cleo Ekelund från Haninge en av dem.– Musiken har alltid varit en viktig del i mitt liv också en trygghet som jag har kunnat vända mig till i svåra tider, säger hon när hon tar plats framför juryn.Det här är CCDCleidokranial dysplasi (CCD) är ett ärftligt tillståndmed avvikande bildning eller form av vissa delar avskelettet. Tandutvecklingen är påverkad hos i stortsett alla men i övrigt varierar symtomen. Källa: SocialstyrelsenVisa merCleo berättar att livet varit tufft. Hon lever med skelettsjukdomen CCD som främst påverkar hennes utseende.– Jag har under mitt liv kämpat med människor som inte har varit så snälla och fortfarande nu i gymnasiet – människor som skrattar åt en, säger hon och fortsätter:– Jag har alltid haft ångest för att åka kommunalt för det är alltid på tåg som jag märker – jag försöker gömma mig oftast för det är många människor som kollar på mig och snackar med sina kompisar och skrattar åt mig och filmar mig. Det har varit jobbigt, säger hon och brister ut i gråt. Juryn reagerar starkt och medlemmarna kommer fram för att krama om Cleo.  – Folk skrattar alltid åt det de inte förstår. Många människor dömer en baserad på ens utseende, men det är inte ens det som spelar roll. För i slutändan: Det du är som människa är det du har inuti dig och det du kan göra för andra människor och hur du får dem att känna. Så de skrattar för att de är små, konstaterar Katia Mosally. Berättar om kärleken till musikenCleo Ekelund har i hela sitt liv stått ut med folks blickar, hur de pekar och skrattar. I programmet berättar hon hur det smärtar henne, men att musiken alltid funnits som en tröst. – Det gör så ont i hjärtat. Jag får fysisk ont.Hon fortsätter:– Musiken, i all ära, har betytt jättemycket. När jag har de här stunderna av ångest och bara känner mig som pyton så kan jag vända mig till någonting jag är passionerad över. Jag kan känna att jag har någonting att dela med mig av. Dels så att andra, i min sits, kan relatera och känna att de inte behöver vara ensamma om det här.