I de globala valen tas starke män ner ett snäpp

I Indien vinner en mäktig ledare ytterligare en mandatperiod men ser sitt partis majoritet försvinna. I Sydafrika ödmjukas regeringspartiet av väljarna för första gången sedan apartheidens slut. I Storbritannien går en populistisk upprorsmakt in i ett val som håller på att bli ett förkrossande nederlag för de konservativa med lång styrning.

Om det finns en röd tråd halvvägs genom detta globala valår, är det en önskan från väljarna att sända en stark signal till makterna som finns – om inte en storstädning, så en trotsig omvälvning av status quo.

Till och med i Mexiko, där Claudia Sheinbaum, klimatforskare och den handplockade presidentens efterträdare, Andrés Manuel López Obrador, valdes i ett jordskred i söndags, belönade väljarna de krafter som hade ryckt upp landets förankrade etablissemang bara sex år tidigare.

Med en miljard plus människor som gick till valurnorna i mer än 60 länder, hade vissa analytiker fruktat att 2024 skulle utgöra ett ödesdigert test för demokratin – ett som skulle misslyckas. I åratal har populistiska ledare och starka män slängt iväg demokratiska institutioner och sått tvivel om valens legitimitet, medan sociala medier har översvämmat väljarna med desinformation och konspirationsteorier.

I några av de största, ömtåliga demokratierna hade ledare som Indiens premiärminister Narendra Modi och Turkiets president Recep Tayyip Erdogan betraktats som nära oövervinnerliga, och använde vädjanden till nationalism eller sekterism för att mobilisera anhängare och böja institutioner för att passa deras syften.

Men nu har Herr Modi och Herr Erdogan båda fått sina vingar klippta. Den stigande inflationen, kronisk arbetslöshet och ojämn ekonomisk tillväxt har ökat ojämlikheten i Indien, Turkiet och på andra håll, vilket har frustrerat väljare som har visat en villighet att slå tillbaka etablissemanget.

”Vi har valsystem som ger resultat som de styrande partierna inte ville ha”, säger Ben Ansell, professor i jämförande demokratiska institutioner vid University of Oxford. ”De har alla blivit destabiliserade av en knepig ekonomisk miljö, och att bete sig som starka män har inte räddat dem.”

Herr Modi och Herr Erdogan sitter kvar vid makten, var och en på sin tredje mandatperiod. Men Modis hindunationalistiska Bharatiya Janata Party, eller BJP, förlorade dussintals platser och kommer att behöva regera i en koalition med två sekulära partier. Turkiets opposition slog ett slag mot Erdogans parti för rättvisa och utveckling i april, vann en rad lokala val och stärkte sin kontroll över viktiga städer som Istanbul och huvudstaden Ankara.

”I många länder där det har pratats om tillbakafall, det är där vi har sett en studs tillbaka”, sa professor Ansell. ”För Modi och Erdogan var det väldigt viktigt att ta bort glansen från deras ofelbarhet.”

Med så många val i så många länder är det farligt att generalisera. Rysslands president Vladimir V. Putin samlade upp 88 procent av rösterna i en jordskredsseger i omvalet i mars som talade mindre till den ryska allmänhetens känslor och mer till förmågan hos en autokrat, som inte möter något meningsfullt motstånd, att scenstyra en show stöd för hans krig i Ukraina.

I Europa väntas högerextrema partier prestera bra i valet till Europaparlamentet som inleddes på torsdagen. Analytiker sa att de inte trodde att detta skulle äventyra det politiska centrum som har styrt Europa under eran efter andra världskriget. Och Polen var en källa till trygghet i november förra året, när väljarna drev ut sitt nationalistiska lag och rättvisa parti till förmån för en mer liberal opposition.

Ändå vittnar framgången för högerextrema personer som Giorgia Meloni, Italiens premiärminister, om populismens varaktiga dragningskraft.

”Populister och högerextremister kommer att fortsätta att göra vinster och sätta skräck i det europeiska politiska etablissemanget”, sa Eurasia Group, ett konsultföretag för politiska risker, i sin analys av de största riskerna 2024.

Storbritanniens allmänna val skakades upp på måndagen när Nigel Farage, en populistisk politiker, pro-Brexit-kampanjare och allierad till tidigare president Donald J. Trump, tillkännagav att han skulle kandidera till en plats i parlamentet under fanan av hans Reform UK-parti, som har ett skarpt anti-invandringsbudskap.

Det kommer att öka huvudvärken för det konservativa partiet, som har släpat efter oppositionspartiet Labour med tvåsiffriga undersökningar i nästan 18 månader. Reform, som ställer upp kandidater över hela landet, skulle kunna ta bort konservativa röster bland dem som skyller på partiet för en svag ekonomi och stigande invandringssiffror sedan Storbritannien lämnade EU 2020.

Vissa kritiker hävdar att det konservativa partiets problem härrör från dess frimarknadspolitik, som de säger har desillusionerat väljare i missgynnade delar av Storbritannien och skiljer dem från högerpartier i Europa eller Mr. Trumps Make America Great Again-rörelse i USA. Stater.

Mer fundamentalt har dock de konservativa suttit vid makten i 14 år, och de möter samma uppdämda missnöje med status quo som drev de senaste valen i Indien, Sydafrika och Turkiet.

I vissa länder har lusten att bryta med det förflutna fått väljarna att göra oortodoxa val: Javier Milei, en flamboyant libertariansk ekonom, tog makten i Argentina i november förra året med ett löfte om att stänga sin centralbank och utöva ett totalt angrepp på vad han beskrev som en korrupt politisk ”kast”.

Vissa analytiker hävdar att liknande störande krafter driver presidentkapplöpningen i USA, där en jämförelsevis sund ekonomi och fördelarna med sittande inte har skonat president Biden, som står inför en hals-och-hals-utmaning från Trump även efter den f.d. presidenten dömdes för flera brott.

”Det handlar inte om vänster mot höger, det handlar om status quo kontra förändring”, säger Frank Luntz, en amerikansk politisk strateg som har bott och arbetat i Storbritannien. ”Du kan inte köpa ett hus i Storbritannien, NHS fungerar inte”, sa han och syftade på National Health Service. ”I USA har du inte råd med bostad eller sjukvård. Det handlar om brutna löften, år efter år efter år.”

Den känslan av svek är ännu mer akut i länder som Sydafrika, där African National Congress, eller ANC, har regerat sedan starten av demokratin där 1994, och samlat majoriteter trots att ekonomin och den sociala infrastrukturen rasade. Förra veckan gjorde väljarna äntligen uppror och drev ner ANC:s röstandel till 40 procent, från 58 procent i det senaste nationella valet 2019.

Bland deras största klagomål är bristen på jobbmöjligheter: Sydafrikas arbetslöshet – på 42 procent, inklusive de som har slutat söka arbete – är en av de högsta i världen. Stagnation har vidgat landets redan djupa ojämlikhet.

Sydafrikaner flockas till städer och söker arbete. Men många hamnar i förfallna byggnader och slöa fäbodsamhällen, ofta utan rinnande vatten eller sanitära toaletter. Regelbundna strömavbrott gör gator mörka och invånare i många samhällen utsatta för brott. Sydafrikas mordfrekvens är sex och en halv gånger så hög som den i USA och 45 gånger så hög som Tysklands.

Jacob Zuma, den skandalärrade före detta presidenten, har dragit nytta av detta elände och hjälpt till att starta ett nytt parti, umKhonto weSizwe, eller MK, som fick nästan 15 procent av rösterna, mestadels på bekostnad av hans tidigare parti, ANC

Zuma lockar till sig en febril efterföljare bland desillusionerade ANC-anhängare, som anklagar partiet för att sälja ut till rika vita affärsmän och att de inte rört sig tillräckligt aggressivt för att omfördela välstånd till den svarta majoriteten efter apartheid.

Valet i Indien var en jämförbar anti-sittande revolt, även om Modis BJP fortfarande är det största partiet i parlamentet med stor marginal. Partiets kampanjutgifter var minst 20 gånger så mycket som dess främsta opposition, Congress Party, som fick sina bankkonton frysta av regeringen i en skattetvist inför valet. Landets nyhetskanaler har till stor del köpts bort eller mobbats till tystnad.

Och ändå visade resultaten att Modi, 73, förlorade sin majoritet för första gången sedan han tillträdde 2014. Analytiker sa att det speglade ett utbrett missnöje med hur frukterna av Indiens ekonomi har delats. Även om Indiens stadiga tillväxt har gjort det till avundsjuka hos sina grannar – och skapat en iögonfallande miljardärsklass – har dessa rikedomar inte strömmat till hundratals miljoner av Indiens fattiga.

Regeringen har delat ut gratis ransoner av vete, spannmål och matlagningsgas. Det erbjuder hemvattenanslutningar, subventionerar byggmaterial och ger bönder kontanter. Men det har inte tagit itu med Indiens inflation eller arbetslöshet, vilket lämnat hundratals miljoner människor, särskilt kvinnor, kroniskt utan arbete.

Det finns också vissa bevis för att Modis vädjande till hinduisk nationalism inte var lika kraftfulla som i tidigare val. BJP:s kandidat vann inte ens valkretsen som är hem för det överdådiga Ram-templet, byggt på grunder som ifrågasatts av hinduer och muslimer. Herr Modi invigde templet precis innan kampanjen startade, i hopp om att det skulle stimulera hans hinduiska politiska bas.

Ekonomin kom med i Mexikos val också, men på ett helt annat sätt. Även om den övergripande tillväxten var en besvikelse – i genomsnitt endast 1 procent per år under López Obradors mandatperiod – fördubblade regeringen minimilönen och stärkte peson, vilket lyfte miljontals mexikaner ur fattigdom.

”Folk röstar med sina plånböcker, och det är väldigt uppenbart att det finns mer pengar i plånboken på nästan alla i Mexiko”, säger Diego Casteñeda Garza, mexikansk ekonom och historiker vid Uppsala universitet i Sverige.

Ändå, sa analytiker, fanns det också en önskan bland väljarna att cementera förändringen som López Obrador, en karismatisk outsider, symboliserade när han kom till makten 2018. Även när Sheinbaum, 61, lovade att fortsätta sin mentors politik, hon gjorde sig själv – Mexikos första kvinnliga och judiska president – ​​som en förändringsagent.

För Jacqueline González, 33, som arbetar på ett lasttransportföretag och såg Mexikos tidigare regeringar som korrupta, gjorde det att rösta på Sheinbaum till ett enkelt beslut.

”Med Obrador har vi redan sett, även om vissa människor inte vill erkänna det, en förändring,” sa González. ”Låt oss hoppas att det fortsätter med Sheinbaum.”

Rapporteringen har bidragit av John Eligon från Johannesburg, Alex Travelli från New Delhi och Emiliano Rodríguez Mega från Mexico City.