Fanny Svärd: Marbella känns lika falskt som de nyrikas leenden | Fanny Svärd

Fanny SvärdVad har hänt med mig? Jag brukade aldrig ducka för lite verklighetsflykt till solig, glossig reality-tv med drinkar som kastas och kritvita tandproteser. Men ingenting i den nya Netflix-satsningen kittlar mig.Vi har alla komponenter som behövs: två säljarkollegor som avskyr varandra, en som framställs som en mansgris med Zlatan-komplex och en kvinna med skinn på näsan som gillar ”fair play” men som inte verkar kunna ro i land en deal. Lägg till en lite mesig chef som styrs av sin bossiga spanska fru. Och så en ny ung snygg tjej på kontoret – eller hon är faktiskt sällan på kontoret för hon har fullt upp med att leva ”Marbella-livet”. Men inte ens de vackra drönarbilderna över den spanska solkustens stränder och berg gör något intryck på mig. Marbella känns lika falskt och själlöst som dessa nyrika Helsingborgares leenden när de träffar en stenrik kund som flugit in för att titta på ”Villa Olivia” (utropspris 10 miljoner euro). Ibiza har i alla fall en ”magisk energi” över sig, källa: Carolina Gynning. Dubai är i alla fall ärligt med sin konstgjordhet, en lekpark mitt i öknen. Det enda magiska med Marbella, som @Kändisarkommenterar på instagram påpekat, är hur högt de staplar maten på tallriken på fina restauranger, i tron om att det är uppläggningsteknikernas Rolls-Royce. Mäklarna i Marbella. Foto: NetflixMedan mäklarna kivas om vem som ska få sitta i ledningsgruppen på firman drömmer jag mig bort till ett annat tv-program jag slukat nyligen. ”Älskade vän” på SVT Play är allt som ”Mäklarna i Marbella” inte är. En duo sitter mitt emot varandra och ställer frågor till den andra, som besvaras ärligt och sårbart. När har du varit rädd för mig? Vad önskar du att jag hade gjort annorlunda när du mådde dåligt? Vad tycker du att jag borde förlåta mig själv för? Frågorna i sig är nog för att luften ska stå still i några sekunder. De trevande svaren som kommer är tagna direkt ur det allra innersta. Det känns nästan för intimt, som att jag inkräktar i någons vardagsrum och avlyssnar det där svåra som bara måste sägas.Men samtalen mellan Lisa och Henrik Borg, mellan Isa Östling och hennes mamma, mellan Sami och Ali i Medina, handlar egentligen inte om dem, hur intima och personliga de än är. De handlar om att vi ska pejla in vår mänsklighetsradar och våga vara sårbara i våra egna liv. Vad hade jag velat fråga min älskade? Vad hade jag svarat?Det är så orättvist av mig att jämföra de här två tv-programmen. Det är som att jämföra en kåsa iskallt arktiskt källvatten med en sliskig redbull vodka. Kan inte båda få existera? Måste jag alltid söka efter det sårbara, den mänskliga sprickan i det välproducerade, tillrättalagda? Kan det inte bara få vara en glamorös flykt? Jag vill att fotbollsproffset, numera mäklaren Matias Concha och den skräniga säljaren Robert ska sitta mitt emot varandra och fråga: Vilket sår hade du velat läka i mig? Tro mig, jag fattar att det är mig det är fel på. Jag saknar verkligheten i realityn.