En total maktdemonstration – så nära Nordkorea kom Frankrike | Petter Landén

OS-elden tänd i Paris. Foto: XINHUA / STELLA PICTURES/ABACARafael Nadal var en av många som fick bära elden under invigningen. Foto: XINHUA/ABACA / STELLA PICTURESOS-elden på Seine med fyra tungt meriterade idrottare. Foto: YOAN VALAT / EPALady Gaga underhöll. Foto: JOHN WALTON / STELLA PICTURES / PAPetter LandénResan dit var dock mer liknande de bilder man ser då och då från Pyongyang. En polis- och militärsafari. I varje tvärgata från Triumfbågen mot arenan vid Eiffeltornets fot fanns det en blockad med stora blåa skåpbilar och uniformerade män och kvinnor bärandes automatvapen. Eller semiautomatiska kanske. Jag kan inte se skillnad. Raka vägen till en timmeslång kö helt utan logik. Min väska genomsöktes fyra gånger. Tre gånger av en och samma person som varken kände igen mig, väskan, eller innehållet i den. Nästa kö. Ny säkerhetskontroll. Olika regler för varje person som ska in. Den här väskan ska ligga i en låda, inte den här. Äntligen inne. 20 bajamajor på rad längs med Seine. Strålande vackert. Endast en bajamaja av de 20 är olåst. Ett gigantiskt franskt långfinger i ansiktet på alla besökare. Föreföll vansinnigt – sen förstår man det uppenbaraDen förolämpningen var dock lätt att glömma. För backdropen till arenan är helt sagolik. De vackra statyerna som kantar vägen Voie Georges Pompidou som löper längs Seine. Storslagna Palais de Chaillot som omfamnar den temporärt uppbyggda invigningsarenan. Men givetvis, det som trumfar allt annat. Det som Mats Olsson hade kallat ”det långa” om han hade varit fransk. Eiffeltornet. Man inser att man inte är den produkt av Killinggängets obrydda och ironiska 90-tal man önskar att man vore. Det händer något i en. Riktigt så kände man inte under det långa paradsegmentet av invigningen. Det föreföll tvärtom helt vansinnigt att man bommat igen hela staden för en liveinspelning av Göta Kanal 5 på Seine. Men sen förstår man det uppenbara. Platserna de passerar längs vägen, den bombastiska och näst intill malliga presentationen av allt fantastiskt som de har. Notre Dame, Grand Palais och Louvren. Musiken – alla dess genrer. Modet, givetvis och låt oss inte glömma den fantastiska litteraturen. Kärleken. När Nadal hoppar ner blir jag nästan chockadVisst, det blir för långt, det blir alla invigningar. Det ligger i invigningens natur, men man fattar varför de gör som de gör. Sen händer något annat som först förvillar mig. Varför är det Lady Gaga, en italienskättad amerikanska, som uppträder först och välkomnar alla till Paris? Det passar inte alls in. Det kommer och passerar. Mer bombastisk franskhet följer, men snart är vi där igen. När showen närmar sig klimax kliver Zinedine Zidane ut på arenan och tar den olympiska facklan. Ska han tända elden? Nej då, han räcker över den till… Rafael Nadal av någon anledning. Visst, spanjoren är tidernas bäste Franska öppna-spelare. Men när han sen sätter sig i en båt med rumänskan Nadia Comăneci och amerikanerna Serena Williams och Carl Lewis. Då blir jag nästan chockad. Vad hände med Frankrike? Vad hände med att visa upp det ni har? Jag tänker att i vissa fransmäns ögon är det här i det närmaste ett svek mot deras land. Då slår det mig – det var en total maktdemonstrationDå slår det mig. Det är det här Frankrike – och kanske främst Paris – kan skryta med. I tv-spelsserien Civilization kan man vinna en omgång genom att bli kulturellt överlägsen alla andra civilisationer i spelet. Det var det Frankrike och Paris gjorde här. Det var deras svar på en militärparad i en diktatur. De visade hur de kan få flera av världens största stjärnor att komma till dem och göra reklam för deras land. Så avslutningen var lika väntad som oväntad. Två år efter sjukdomsbeskedet med extremt få offentliga framträdanden står Celine Dion där, halvvägs upp i Eiffeltornet och avslutar showen. En total maktdemonstration. LÄS MER: Pinsamma missen när OS-flaggan hissadesLÄS MER: OS 2024 i Paris – tider på TV och program dag för dag