En pikant detalj som Tomasson får jobba med | Therese Strömberg

Foto: MAXIM THORE / BILDBYRÅNTherese StrömbergKan man spela fotboll i svallvågorna av en ordbråkstsunami? Klart man kan. Kan Sverige vinna mot Estland när Hugo Larsson åkt hem till Tyskland? Ja, i sömnen.Dejan Kulusevski är mer involverad under den första halvtimmen än han var på hela matchen mot Azerbajdzjan, Alex Douglas driver upp med bollen från sin mittbacksposition, Alexander Isak testar skott utifrån och Ken Sema är nära att göra ett första landslagsmål i karriären men kan bara slå ut med armarna när målvakten räddar.Viktor Johansson gör mest ingenting eftersom han inte behöver, och Viktor Gyökeres spräcker målnollan med en kvart kvar av första halvlek. Med all respekt (även om det verkligen inte låter så), Estland är knappt ett motstånd.Svårt att dra för stora slutsatserSå Isak lägger upp en boll i nättaket innan halvtidsvilan, Gyökeres skojar in en boll till med hjälp av Kulusevski. När den andra halvleken börjar infinner sig känslan ganska snart att matchen redan är över. Sverige håller i bollen, Estland åker på en utvisning, har inte förmågan att på samma sätt som Azerbajdzjan belysa Sveriges svagheter. Det blir en behaglig dag på jobbet för både startelva och de bänkspelare som luftas.Det hade kunnat vara det enda som den här kvällen handlade om. Att Sverige har vunnit sina två inledande Nations League-matcher, helt enligt planerna och kraven. Att de gjort sex mål, bara släppt in ett och således positionerat sig bra i gruppen. Att Jon Dahl Tomasson fått testa ännu fler spelare, och hittat ett sätt att låta Sveriges största få nästan exakt den roll och position de vill och behöver för att prestera så bra som möjligt. Att det faktiskt tycks vara så här det ser ut när ett svenskt landslag inleder en ny era och tar steg, även om man inte ska låta sig luras att det inte finns några defensiva bekymmer bara för att man håller nollan mot Estland.Men om den här kvällen skulle vara helt befriad från resonemang kring situationen med mittfältaren som helt plötsligt inte var kvar i truppen? Nej.Det kanske inte är det bästa sättetDejan Kulusevski säger att det hade gått att hantera saker på ett annat sätt än vad Hugo Larsson har gjort. Jon Dahl Tomasson säger att han inte vet om han själv hade kunnat förhindra att det skulle utspela sig på sättet som det gjorde, men fortsätter lägga vikt vid Larssons ålder och säger gång på gång att det är mycket känslor att hantera för en ung kille. Vid ett tillfälle även med tillägget att ”vi måste ta hand om honom”. Nu är jag ingen expert på att hantera eventuellt känslostinna 20-åringar, men jag tror inte att det här är det bästa sättet.I grunden bottnar kanske allt i de enorma egon som fotbollsspelare fostras in i idag, vilket i så fall är en pikant detalj för Tomasson att hantera i ett landslag där han återkommande påtalar hur många bra spelare och talanger han har, och att alla behövs. Att alla är lika viktiga, oavsett om man spelar, sitter på bänken eller inte ens är uttagen.Hur som helst har landslaget precis avslutat vad man i slutänden får kalla en väl genomförd fotbollsvecka med vad den förre förbundskaptenen hade kallat för brus i bakgrunden. Det är möjligt att det tystnar snabbt, kanske mer sannolikt att det fortsätter.