Det lilla afrikanska landet med världens högsta självmordsfrekvens

BBCDet är en brant stigning från huvudvägen till 79-åriga Matlohang Molois hem, genom bergen som gör Lesotho till ett av de högsta länderna i världen. Tiobarnsmamman välkomnar mig till sitt snygga hus och visar mig bilder på henne stor familj. Jag är här för att prata om ett av hennes barn – hennes förstfödde son, Tlohang. Vid 38 års ålder blev han en del av en dyster statistik. Lesotho, riket på himlen, är hem för världens högsta självmordsfrekvens.”Tlohang var en bra son. Han hade berättat för mig om sina psykiska problem”, säger Moloi. ”Även den dagen han tog sitt liv, kom han till mig och sa ’mor, en dag ska du få höra att jag har tagit mitt liv’.” Hans död sårade mig mycket. Jag önskar verkligen att han kunde ha förklarat mer i detalj vad som störde honom i hans sinne. Han var orolig om han berättade för folk att de skulle tro att han är en svag person som inte kan lösa sina egna problem.” Matlohang Molois son, Tlohang, tog sitt eget liv Enligt Världshälsoorganisationen tar 87,5 personer per 100 000 av befolkningen sina liv. eget liv varje år i Lesotho. Däremot är det mer än det dubbla nästa land på listan, Guyana i Sydamerika, där siffran är drygt 40. Det är också nästan 10 gånger det globala genomsnittet, som ligger på nio självmord pr. 100 000 människor. Det är en statistik som icke-statliga organisationer – som HelpLesotho – är fast beslutna att förändra, genom att utrusta unga människor med färdigheter att hantera sin mentala hälsa. I staden Hlotse, cirka två timmars bilresa från huvudstaden Maseru, delta i en av de vanliga gruppterapisessionerna för unga kvinnor, som drivs av socialarbetaren Lineo Raphoka.”Folk tror att det strider mot våra afrikanska principer, våra kulturella erfarenheter, mot vår andlighet som afrikaner och som en gemenskap i stort”, 24 -åriga Patience berättar för gruppen.” Men vi skyr också för det faktum att det händer. Jag pratar ur ett perspektiv där jag har förlorat tre vänner på grund av självmord, jag har personligen försökt.” Lineo Raphoka kör gruppterapisessioner Alla här har upplevt självmordstankar eller känner någon som har dött av självmord. Trettiofem- Åriga Ntsoaki blir känslosam när hon berättar för gruppen sin historia om att ha blivit våldtagen på sjukhus.” Läkaren sa till mig att jag var för attraktiv. Sedan tog han fram en pistol och sa till mig att han ville ha nöje med mig, och om jag inte gjorde det skulle han döda mig.” Varje gång med självmord trodde jag alltid att det var den enda lösningen. Jag kunde inte göra det, Jag hade ingen kraft att göra det. Det enda som höll mig i rörelse eller vid liv var mina bröders ansikten. De tror att jag är stark, men jag är svag.” När sessionen avslutas pratar alla kvinnor och ler och säger att de mår bättre av att dela med sig av sina berättelser. Anledningarna till att människor tar livet av sig är ofta komplicerade och det är svårt att isolera en enda orsak. Trots det säger Raphoka att hon ser mönster som förklarar varför Lesotho har så hög självmordsfrekvens.”De går oftast igenom situationer som våldtäkt, arbetslöshet, förlust på grund av dödsfall. De missbrukar droger och alkohol.” Enligt en World Population Review rapporterar 2022 att 86 % av kvinnorna i Lesotho har upplevt könsbaserat våld. Samtidigt säger Världsbanken att två av fem ungdomar inte är i arbete eller utbildning.” De får inte tillräckligt med stöd från sina familjer, vänner eller någon sorts av relationer som de har”, fortsätter Raphoka. Det är något man ofta hör i Lesotho. Folk säger gång på gång att de inte känner sig bekväma med att prata om sin mentala hälsa – och att andra kanske dömer dem. Att sitta på en bar i Hlotse en kväll, där den manliga kundkretsen dricker lokal öl och chattar med politik medan fotbollen spelas på tv, Jag styr samtalet mot mental hälsa.”Vi pratar om det, vi säger att vi öppnar oss”, säger Khosi Mpiti till mig. Khosi Mpiti (L) säger att män blir bättre på att ge varandra stöd. Vissa är rädda för att om de avslöjar för mycket de kunde skvallras om. Trots detta säger han att saker och ting blir bättre.” Som grupp [of friends] vi är väldigt stöttande. Om jag har ett problem säger jag till gruppen och vi stöttar varandra.” När människor ändå söker hjälp konfronteras de med ett kämpande offentligt hälsosystem. Landets enda psykiatriska enhet kritiserades förra året av ombudsmannen – en tjänsteman vars uppgift det är att tillvarata allmänhetens intressen – för att inte ha haft någon psykiater sedan 2017. Hon lyfte också fram omfattande övergrepp, bland annat ”levnadsvillkor som kränker mänskliga rättigheter”. Det fanns tidigare heller ingen nationell mentalvårdspolicy för att hantera de kris, även om regeringen – som valdes i oktober 2022 – säger att den håller på att utarbeta en. ”Psykisk hälsa har blivit en pandemi”, medger Mokhothu Makhalanyane, en parlamentsledamot som leder en parlamentarisk kommitté som behandlar hälsofrågor. MP Mokhothu Makhalanyane säger att ett slut på stigmat kommer att göra stor skillnad ”Vi ser till att opinionsbildning intensifieras, från grundskola till gymnasieskolor, till platser där ungdomar samlas, som fotbollsturneringar”, säger han till BBC. vara specifik när det gäller behandling och kommer att tillåta de drabbade att gå för rehabilitering.” Han säger också att Lesotho kan lära sig av sin kamp mot hiv/aids. År 2016 blev det det första landet att införa en ”test-and-treat”-strategi, vilket innebär att människor kan påbörja behandling så snart de har fått diagnosen. Infektionsfrekvensen har konsekvent sjunkit.” Erfarenheten vi hade är att det att prata öppet och inte skylla på eller kritisera människorna för deras situation hjälpte till att vända saker och ting.” Tillbaka uppe i bergen tar Moloi en kort promenad för att se till att Tlohangs grav. Hans sista viloplats är en tomt med en fantastisk utsikt, prickad med bäckar, grönska och små hus. Matlohang Molois son begravs en kort promenad från sitt hem. Fru Moloi är en av många människor som bor i Lesotho som hanterar sorgen om döden genom självmord.När vi tar in synen säger hon att hon har ett budskap till dem som befinner sig i samma headspace som hennes son.”Jag skulle säga till folk att det aldrig är en lösning att ta sitt liv. Vad du måste är att prata med människor runt omkring dig så att de kan hjälpa dig.” Om du har påverkats av problemen i den här berättelsen och lider av nöd eller förtvivlan och behöver stöd, kan du prata med en vårdpersonal eller en organisation som erbjuder stöd . I Storbritannien är hjälp tillgänglig via BBC Action Line. Information om hjälp tillgänglig i många länder finns på Befrienders Worldwide. Fler BBC-berättelser på Lesotho: Getty Images/BBC