Det är svårt att hämta sig från sagan om Lamine Yamal | Fotboll

”I München är det svårt att hämta sig från sagan om Lamine Yamal”, skriver Noa Bachner. Foto: HASSAN AMMAR / AP TT NYHETSBYRÅNVid det här laget har hela sekvensen säkert vevats över hela internet hundra varv, men händelseförloppet förtjänar sin uppmärksamhet eftersom det var den sortens förspel som ger mästerskapshistorierna sin glans, som kommer att rama in det som hände här i kväll.Adrien Rabiot såg ingen anledning att jaga upp sig. Han hade redan obekymrat nickat instämmande till påståenden om att Antoine Griezmann och Kylian Mbappé inte var i speciellt bra form och avfärdat lagkaptenens pikar om att det inte kom lika bra djupledsbollar sedan Paul Pogba försvann från det franska landslaget. Nu gällde spörsmålet på måndagens presskonferens en spelare i Spanien, och han kunde inte bry sig mindre.– Vi kommer att försöka locka ut honom ur hans comfort-zone. Om han vill spela EM-final måste han göra mer än han har gjort hittills.Lamine Yamal lät sig inte dras in i något ordbråk, men att han hade noterat Rabiots klappa-på-huvudet-passning var enkelt att lista ut när han sömlöst gled ut på Instagram under matchdagen och publicerade en bild på en hand som flyttade en schackpjäs.”Move in slience, only speak when it’s time to say checkmate”Inte spelat utskälld fotbollMünchen hade blivit väsentligt varmare och klibbigare sedan i går. Frankrike var ute för uppvärmning säkert tio minuter innan sitt motstånd, och om det var någon insikt som Kylian Mbappé kunde ta med sig tillbaka in i omklädningsrummet var det kanske den om att det här med en mask över ansiktet i det här klimatet – det skulle bli ungefär lika bekvämt som det var att bryta själva näsan.Om det var därför vet jag inte, men han struntade i den.Spanien såg otäckt självklara och spänstiga ut direkt, deras första minuter sände signaler om att det inte var något särskilt med motståndet, det skulle väl kunna lirkas upp på samma sätt som alla andra. Men så kom Frankrikes första bollinnehav, första spelvändning, första boll ut till Mbappé med tio meter att navigera på och in flög ett utsökt inlägg till Kolo Muani som behärskat knoppade in ledningsmålet.Spanien var det enda semifinallaget som inte spelat utskälld mästerskapsfotboll, gnetat sig hit med cynism och vilopuls som signum. Vencer y convencer – vinna och övertyga – har inte varit den här turneringens ledord mer än i deras fall, men här uppenbarade sig plötsligt en mardröm till scenario: Frankrike i ledning, med nästan 80 minuter kvar att spela, ytor att kontra på och världens bästa försvar att använda på vägen. Avfyrade något från sin fantasivärldFör det var det? Väl? Lycka till med att dyrka upp Didiers Franz Jäger-kloss.Lyckönskningar behövs på fler håll, skulle det visa sig. Framförallt med att ställa rätt prognos för vad Lamine Yamal kommer ta vägen egentligen.16-åringar ska fladdra mellan tv-spel, sovmorgnar, läxor, kanske göra dåligt avvägd alkoholdebut och lyssna på ännu sämre musik, så mycket att vissa av oss rodnar även 20 år senare (Linkin Park). Inte knorra in sensationella vänsterskott utom räckhåll för en av världens bästa målvakter inför 66 000 åskådare i EM-semifinaler.Men Lamine Yamal är en saga om en 16-åring, en Disney-film om pojken som blev badad av Leo Messi innan han kunde gå, flyter runt på världens största arenor och tänjer verklighetens gränser.Här avfyrade han något annat från sin fantasivärld. Schackmatt?Petade ned PeléMålet var av den sort som får mig att tro på övernaturlig fotboll, det går inte att sortera in under kategorin ”sånt som händer”, för även om det stannar här, även om Yamal blir en av alla Macauley Culkin-typer, vars karriärer kulminerar innan han de har fyllt 21, så har ingen 16-åring gjort något liknande på den här scenen, i det här läget.Med sitt kvitteringsmål tog han över tronen som EM och VM-historiens yngste målskytt av bara farten. Från vem? Pelé. Äsch.  Foto: MATTHIAS SCHRADER / AP TT NYHETSBYRÅNBakom honom hade Jesus Navas, vikarierande högerback som snart fyller 39, inte bara bra koll på Mbappé, utan dessutom slagit ett eget rekord. Ingen spelare i EM eller VM har varit äldre i en semifinal (han petade ner Gunnar Gren och Fritz Walter som sjukt nog var på dagen lika gamla när Sverige mötte Västtyskland i VM 1958).Frankrike försökte repa mod, men straffades igen, den här gången av utropstecknet Dani Olmo, som knappast kan bli kvar i Leipzig med tanke på hur han alltid tycks vara en av planens bästa spelare, oavsett sammanhang. Nu snurrade han upp Tchouaméni med ett hypertekniskt nummer och dundrade in 2-1 via ett franskt självmålsben.Fanns en skopa stimulansLuis de la Fuentes lag hade tagit sig ur det franska kvävningsförsöket och slagit näven i bordet på bara en kvart, Frankrikes mur fallit, och med det kollapsade stora delar av deras närvaro i matchen en stund. Joules Koundé skällde på alla, resten av laget sökte med blicken efter något lugnande, Rabiot stod och åt sina ord i mittcirkeln. Det här var inte meningen.Turneringsprofessorn Deschamps har bogserat sitt lag till fyra mästerskapsfinaler på fem försök. Och jag menar, det är ett facit som inte går att fultolka. Anklagelserna om att spelet är tråkigt står naturligtvis stabilt på två fötter, Frankrike har sugit energi ur hela EM med sina fasoner, men resultaten talar sitt språk, argumenten för att byta ut honom tappar kraft så fort man ser medaljerna. Just därför fanns det en skopa stimulans i att se hans lag kippa efter andan och inte kunna tömma matchen på innehåll, utan behöva göra något åt allt. Spela aktiv fotboll.Får åka hem och göra något roligareDe hade ju inget alternativ. Deschamps trippelbytte och fick in Griezmann, flyttade in Mbappé centralt och lät Barcola springa mot Dani Vivian, som hade ersatt en halt Navas.Det skapade lite mer energi. Theo Hernandez fick ett guldläge men krutade över, Mbappé brände sin chans på samma sätt när han fick löpa rättvänd mot en splittrad spansk backlinje, men varje gång de skulle känna medvind och trycka ned Spanien kom en avväpnande sekvens av finsnickarna Olmo, Rodri, Ruiz eller Aymeric Laporte som elegant tog sig ur press och spelade sig bort från farligheterna. Bollen liksom gick upp i rök.Uppsidan av Deschamps inställning har vi redan gått igenom. Här stod han kvar vid sidlinjen med baksidan: Ett spelmål på sex matcher, två torftiga 1-0-segrar, noll procents inspiration, inga härliga minnen och en färglös semifinalinsats. Nu får han åka hem och hitta på något roligare medan Spanien reser till Berlin.Där väntar en högst välförtjänt final för den här turneringens bästa fotbollslag. Till skillnad från Lamine Yamals sommar är det inte bortom någon som helst föreställningsförmåga att de vinner på söndag också.