Caroline Andersson om kraschen i OS: ”Mörk tid i mitt liv” | OS 2024

Svensk cykling och efternamn Andersson. Ringer det en klocka?Förmodligen tänker du på Mikael ”Roddarn” Andersson, som tog VM-silver i tempolopp 1999 och deltog på tre olympiska spel.Men nu är det dags att lära känna en ny Andersson. För på söndag gör ”Roddarns” dotter Caroline OS-debut.– Det är jättestort! Jag vet inte hur jag ska beskriva det. Det här har varit min största dröm, säger 23-åringen.158 kilometer cykling väntar i linjeloppet för Caroline Andersson, som siktar på en placering bland de tio bästa. OS-biljetten fick hon i maj efter ett starkt år med proffsteamet Liv AlUla Jayco.– Det här är ett bevis på att jag tagit stora steg i år. För mig är det väldigt stort. Jag kommer ju från en bakgrund med väldigt allvarliga skador.Otäcka kraschen: ”Jag hade en konstant smärta”Ja, olympiska tävlingar och Caroline Andersson har varit en smärtsam kombination. Den 27 juli 2017 kunde ha varit dagen som avslutade hennes karriär, bara 16 år gammal.Den svenska talangen var på väg mot en tätplacering på ungdoms-OS i ungerska Györ när hon kraschade in i en konkurrent några hundra meter från mål. Hon slogs medvetslös, men lyckades på något mirakulöst sätt ändå ta sig i mål.Där fördes hon akut till sjukhus.– Minnena därifrån är väldigt märka. Jag kommer inte ihåg så mycket mer än att jag vaknar upp på sjukhuset, säger Caroline Andersson.Läkarna konstaterade att den unga cykeltalangen hade haft maximal otur. Andersson hade drabbats av en svår whiplash–skada, hjärnskakning och nervskador i nacke, rygg samt handen.– Det var väldigt många som sa att det inte gick att göra något åt. Att höra som 16-åring att man ska ha fruktansvärt ont resten av livet… Det handlade inte bara om att kunna cykla utan att leva överhuvudtaget. Det är en väldigt mörk och känslosam period i livet.Hur var det att hantera?– Det var ett helvete att ta sig igenom. Jag hade en konstant smärta.”Jag vill bli bäst i världen”Men Caroline Andersson tog sig tillbaka. Efter fyra operationer och tusentals träningstimmar står hon inför karriärens största lopp.– För sju år sedan visste jag inte om jag skulle kunna leva ett normalt liv. Nu är jag på ett OS. Det känns väldigt sjukt.Har kraschen varit en drivkraft för dig?– Ja, absolut. Nu när jag tagit mig igenom allt är det ingenting som kan stoppa mig. Jag vill bli bäst i världen. Och det är dit jag ska.