Beslutet som ska förändra allt: ”Med honom dog det” | Fotboll

Det är en sömnig torsdag, dagen efter Turkiets dramatiska åttondelsfinalseger över Österrike, grådaskig och lite för kall för att vara juli.När klockan slår tolv börjar det plötsligt röra på sig i Leipzigs stadskärna. Lunchande kontorsarbetare skyndar förbi Marktplatz, ett stort torg mitt i centrum, och kastar lite storögda blickar mot den enorma, uppblåsbara matchtröjan som har rest sig i mitten.På ryggen står det RB LEIPZIG, på magen syns de två röda tjurarna, energidrycken Red Bulls logotyp, som stångas mot varandra.  Foto: IMAGO/ARCHEOPIX/GRUBE / IMAGO/CHRISTIAN GRUBE WWW.IMAGO-IMAGES.DE15 år efter att företaget tog över licensen från den lokala småklubben SSV Markranstädt och inledde sin satsning i Leipzig har två historier utvecklat sig.Den ena är den som utspelar sig här, på torget. I ett litet tält bredvid den enorma RB-tröjan står Marco Rose, lagets tränare, och skriver autografer. Så värst lång är inte kön. Ett tjugotal personer, flera barn, en del män och kvinnor i pensionsålder. Red Bull har parkerat en liten klubbshop intill, i en skåpbil, men personalen har ingenting att göra.– Chemie är coolare. Där kan man leva ett supporterliv. Är du 14 eller 15 är det dit man vill. säger Kroemer, en journalist och författare som har skrivit flera böcker om Red Bulls framfart.Chemie Leipzig är föreningen som Red Bull uppvaktade innan de tog över Markranstädt, men fick nej ifrån, som har plågats av våldsamma sammandrabbningar med Lokomotive Leipzig, politisk extremism på läktarna, spelar på en eftersatt arena i stadens utkant, i fjärdedivisionen – men tillåter medlemmar, pyroteknik och inte kontrollerar banderoller som tas in på läktaren.Vi ses på en lunchrestaurang i Lindenau, en stadsdel i västra Leipzig. Kroemer rycker på axlarna. Han säger att Red Bull har rekryteringen av supportrar som sitt problem, men frågar sig om det verkligen spelar roll. Ullrich Kroemer har skrivit flera böcker om Red Bull med fokus på både kritiken och klubbens framfart. Foto: Noa BachnerSedan börjar han prata om den andra historien. Den som utspelar sig på planen och har förgrenat sig ut i hela den tyska fotbollen. Den handlar om det här: Det går hur bra som helst för Red Bull. Nu går det så bra att hela den tyska modellen med medlemsägda klubbar är under press.Tysklands väg till 51-procentsregeln är lik den svenska. Innan 1998 var det förbjudet att bolagisera fotbollsverksamheter, men så kom 1990-talets pengarullning och intensiva diskussioner om hur framtiden skulle se ut.Arbetet med att ta fram regeln drevs av förbundsbasen Egidius Braun, som var väldigt skeptisk till privata investerare och värnade medlemsmodellen. Processen mynnade ut i det tyskarna kallar 50+1, en konstruktion som stod modell för Sveriges 51-procentsregel året efter.Därefter skiljer sig desto mer.Om Red Bull är ett ämne som börjar trassla till det för 50+1, är klubbarna som undantagits från regeln ett annat.Redan 1999 etablerades ”Lex Leverkusen”, en avvikelse från 50+1 som sa att läkemedelsföretaget Bayer skulle få heläga Bayer Leverkusen privat. Två år senare ansökte Volkswagenägda Wolfsburg om detsamma, vilket godkändes. Kravet från DFL, den tyska ligaorganisationen, var bevis för 20 års hållbar finansiering av verksamheten. Ett tredje undantag, Hoffenheim, fick sin vilja igenom 2015, men it-miljardären Dietmar Hopp sålde tillbaka alla sina aktier till medlemmarna tidigare i år.Intresse för att komma undan 50+1 har funnits på flera håll. Framförallt från Martin Kind, en nu 80-årig, långvarig finansiär som klev in i Hannover 96 under 2006.Hoffenheims tidigare ägare, Dietmar Hopp. Foto: MICHAEL WEBER IMAGEPOWER VIA WWW.IMAGO- / IMAGO IMAGES/MICHAEL WEBER WWW.IMAGO-IMAGES.DEKind har drivit frågan om privatisering länge. 2009 skickade han in ett förslag om att häva regeln, men det slogs ned. Han hamnade i konflikt, både med medlemmar i sin hårt prövade klubb och med DFL.2017 bad Hannover och Kind i stället om att få bli den tyska fotbollens fjärde undantag, men DFL sa nej igen. Kind uppfyllde inte kraven som finansiär.Processen förde samtidigt upp en allt mer kritisk fråga på dagordningen: För vem gällde undantagen? DFL gick till Bundeskartellamt, en tysk konkurrensmyndighet, och bad om en utredning.Är verkligen 50+1 förenligt med tysk konkurrenslagstiftning?Ingen av Tysklands framgångsrika fotbollsföreningar kom från de östra delarna av landet innan Red Bull slog sig ned i Leipzig. Ägaren Dietrich Mateschitz, som avled härom året, mötte uppmuntran från lokalpolitikerna redan från början. De behövde marknadsföring av staden och investeringar, och undrade vem som skulle spela på den jättearena som stått tom sedan VM 2006.En av sakerna som kritiserades redan från start var Red Bulls rundning av medlemsmodellen. Även i dag har de bara 21 medlemmar, och alla är affärspartners till Red Bull, anställda eller på annat sätt kopplade till företaget. Begränsningen fördes in redan vid övertagandet 2009 och kan inte luckras upp av DFL.Precis som i Salzburg lät inte hatet mot Red Bull vänta på sig.– RB Leipzig är ett spöke för många i tysk fotboll, så är det fortfarande, eftersom målet är att marknadsföra energidrycken. Många andra företag avskräcks nog av hatet de möter. Men Red Bull bryr sig inte, säger Ullrich Kroemer.Red Bulls tränare Marco Rose signerar autografer i Leipzig. Foto: IMAGO/ARCHEOPIX/GRUBE / IMAGO/CHRISTIAN GRUBE WWW.IMAGO-IMAGES.DEPå papperet är publiksiffrorna inget problem, men Red Bull har Bundesligas högsta snittålder för säsongskortsinnehavare och fortfarande svårt att locka ungdomar. En ständig diskussion är klubbens ”no-show”-problem, de som har köpt säsongskort men inte kommer mot Darmstadt, utan bara ser 7-8 matcher per säsong, mot Bayern München och när det vankas Champions League.– Red Bull vill se vad det står på banderoller, det är inte fritt som i andra klubbar, säger Ullrich Kroemer.Det är, trots det, inte så att Red Bull inte har försökt att bli mer omtyckta. 2015 anställde koncernen journalisten Florian Scholz från tidningen Sport Bild för att skapa mer positiv bild av verksamheten. Det lyckades ganska bra, menar Kroemer, och i Tyskland utbröt snart en debatt om ”normalisering” av den nya maktspelaren.Men popularitet, ens i Leipzig, är inte allt som räknas, vill Kroemer tillägga.Den tillfälliga klubbshopen är inte speciellt välbesökt när Expressen tittar förbi. Foto: Noa BachnerRed Bull spelar på en större spelplan, med andra marknader i åtanke, och i de viktigaste grenarna går allt enligt plan.Herrlaget har slutat topp tre i Bundesliga fem av de åtta senaste säsongerna och vunnit den tyska cupen två gånger på tre år. På kort tid har klubben, som gick upp i Bundesliga 2016, klättrat till 9:e plats på Uefa:s rankning. Red Bull gick till semifinal i Champions League 2020, och damlaget är nu uppe i Bundesliga efter att ha klättrat från den lägsta divisionen på kort tid. Även de investerar för att nå Champions League inom tre år.Kroemer säger, likt många andra, att det företagslika sättet att driva klubben stressar konkurrenterna.Red Bull är en pionjär inom den internationella fotbollens nya favoritgren – multiklubbnätverken. De har fått fart på sin klubb i Brasilien, Red Bull Bragantino, har en i New York, en i Salzburg, den i Leipzig och har precis köpt in sig i Leeds United.– Det har skapat en ny typ av diskussion, även i de traditionella klubbarna. De tittar på Red Bull och vad de gör. Hur bra det går. Speciellt nätverket nu. Och du vet, Red Bull vill investera i Japan, de har precis köpt in sig i Leeds, de är intresserade av klubbar i Indien.– Det finns nog en rädsla nu, att de växer globalt, men de andra klubbarna har inte den här internationella strukturen. Egentligen är det enkelt: Red Bull har en stor konkurrensfördel.För att förstå var tysk fotboll befinner sig 2024 behöver man återvända till platsen där mitt tåg stannar till på väg från Leipzig till Hamburg. I Hannover.Martin Kind gav inte upp efter 2017. Med Hannover 96 i ekonomisk knipa undertecknade moderföreningen ett kontrakt med honom under sommaren 2019 – det så kallade ”Hannover 96-kontraktet” – som skulle innebära investeringar i klubben i utbyte mot större mandat.Men kontraktet innehöll en viktig klausul. Den nya styrelsen skulle bestå av två personer från investeringsgruppen och två från den medlemsägda föreningen – men medlemmarna hade, trots utebliven röstmajoritet där, möjlighet att avskeda Kind från positionen som vd när de ville.Trodde de.Martin Kind under presskonferensen i augusti 2019. Foto: Hannover 96 / Hannover 96 FacebookNär avtalet presenterades på en presskonferens överraskade Martin Kind både den samlade pressen och sina kolleger på scenen.Sebastian Kramer, från moderföreningens styrelse, hade precis sagt att medlemmarna kunde avsätta Kind, klubbens vd, även efter avtalet, men möttes av skratt från mannen bredvid.– Jag skulle vilja säga emot, sa Kind och förklarade att läget var ett annat nu, att den nya mandatfördelningen gjorde att medlemmarna inte alls kunde göra sig av med honom i praktiken. Det behövdes konsensus.Läget i Hannover blev snabbt sämre. Protester utbröt utanför klubbens huvudkontor. Bara något år tidigare hade 119 nya medlemskap i föreningen nekats utan förklaring, mitt under en kampanj för att rekrytera fler. Medlemmar började ihärdigt peka på beslut från Kind som inte följde moderföreningens vilja. Under 2022 beslutade de genom ett majoritetsbeslut att avskeda honom, men Kind gick till domstol och hänvisade till mandatfördelningen enligt kontraktet från 2019 – två mot två – och lyckades häva beslutet i väntan på utredning.Nästa vecka, den 16:e juli, ska domstolen meddela vem som har rätt.Allt det här hade kanske inte varit så mycket att bry sig om om det bara gällt Martin Kind, Red Bull eller Bayer Leverkusen, säger journalisten Chaled Nahar, som jobbar för tysk public service och möter upp mig i regnet utanför Westfalenstadion i Dortmund. – Men det finns ännu fler historier som pressar 50+1 från olika håll, säger han.Mycket ställdes på sin spets när DFL försökte sälja delar av Bundesligas tv-rättigheter till externa investmentbolag under förra säsongen. I grund och botten var ambitionen i linje med vad föreningarna bestämt tillsammans. En viktig del i Bundesligas strategi är att öka sin exponering mot andra marknader, speciellt USA. Pengar från utförsäljningen skulle investeras i marknadsföring åt det hållet. Bud på miljardbelopp kom från flera håll.Från kortsidorna och den aktiva supportermiljön var känslorna tydliga Omfattande protester rasade överallt, men frågan skulle avgöras av en demokratisk omröstning.In i rampljuset klev återigen Martin Kind. Två tredjedelars röstmajoritet inom DFL skulle krävas för att klubba igenom försäljningen, och rätt antal nåddes precis. Blickarna riktades snabbt mot Kind, som hade instruktioner från sin förening om att rösta nej, men vägrade offentliggöra hur han hade gjort.Efter en stor mängd avbrutna matcher och protester under våren – inte minst mot Kinds agerande – skrotades affären. Bland annat skickades radiostyrda bilar med tända bengaler in på planen.En radiostyrd bil avbryter matchen mellan Köln och Werder Bremen i våras. Foto: IMAGO/JOERAN STEINSIEK / IMAGO/STEINSIEK.CH WWW.IMAGO-IMAGES.DEÄven i Stuttgart finns tendenser på att medlemsmodellen blir kringskuren.2017 röstade föreningens medlemmar igenom beslutet att sätta upp ett aktiebolag och sälja ungefär 25 procent av aktierna. Samtidigt utfärdades ett löfte: Ordföranden i bolaget skulle alltid vara moderföreningens ordförande, som väljs av medlemmarna.– Vi håller oss till det. Ni kan lita på oss, bedyrade styrelseledamoten Bernd Gaiser.Medan laget stormade mot Champions League-kvalifikation under våren 2024 meddelade plötsligt styrelsen, som sedan en tid tillbaka är tungt influerad av delägarna Porsche och Mercedes Benz, att den hade bestämt sig för att byta ut medlemsföreningens ordförande Claus Vogt.Vogt och moderföreningen togs på sängen.”En kritisk fråga uppstår: Tillhör verkligen Stuttgart sina medlemmar? I ljuset av tisdagen och pressmeddelandet, som inte var koordinerat med klubben, får man tyvärr en annan bild.”, skrev han i ett pressmeddelande.I sina försök att hålla den europeiska elitens tempo har Bayern München, som gått igenom flera duster med medlemmar de senaste åren, satt ihop ett eget multiklubbnätverk, Red & Gold, som nu äger klubbar i Uruguay, USA och Gambia. Än så länge har initiativet endast mött protester från läktarhåll, men lär bli en fråga på nästa medlemsmöte.Externa investerare från utlandet har också börjat intressera sig allt mer för minoritetsposter i tyska klubbar. Speciellt amerikanska, som multiklubbnätverken PMG (Kaiserslauten), Bolt Football Holdings (Augsburg) och skandalbolaget 777 Partners i Hertha Berlin.– Just Hertha Berlin är det kanske bästa exemplet på vägvalet vi står inför, säger Nahar när vi rör oss genom ingången mot Westfalenstadion och börjar skymta den väldiga läktaren.Efter år av massiva investeringar från affärsmannen Lars Windhorst tog Herthas medlemmar saken i egna händer och röstade in Kay Bernstein, en före detta ultra som ägnat mycket tid åt att propagera i olika frågor runt klubben, som ny ordförande i juni 2022.Bernstein pratade omgående om ”Berliner Weg”, den berlinska vägen, en identitet som han ville etablera, och som skulle ge Hertha ”ett hållbart system, baserat på vår akademi och spelarna vi tror på” och göra slut på beroendet av externa parter.Saker och ting verkade snart röra sig i rätt riktning. Plötsligt fanns en helt annan uppslutning och framtidstro, den tyska huvudstadens distanserade förhållande till den misslyckade fotbollsklubben började läka.Enligt Chaled Nahar erbjöd Bernstein en kontrast, någon som kunde och ville prata om inte bara Hertha, utan hela den tyska fotbollen, vad den ville och skulle finnas till för.Han hann aldrig driva igenom allt. I januari lamslogs klubben av nyheten om att Kay Bernstein var död. Han avled i sömnen, 43 år gammal.– Med honom dog också en röst som tysk fotboll behöver. Det finns nästan ingen med visioner bortom det som alla andra verkar göra, säger Nahar.Jag lämnar Marktplatz i Leipzig och kastar en sista blick mot den korta autografkön till Marco Rose, Red Bulls tränare, som huserar inne i ett tält.Att många i den här staden väljer Chemie, föreningen som huserar i fjärdedivisionen, syns när man promenerar genom staden. På väggar och lyktstolpar sitter inte många klistermärken eller något klotter om Red Bull – men däremot om stadens näst bästa lag.– I skolorna ser man barn med RB-tröjor och kepsar, men när de blir äldre är det inte attraktivt för dem längre, säger Ullrich Kroemer.I Leipzig ser man klotter och klistermärken till stöd för Chemie Leipzig lite överallt. Foto: Noa Bachner– Men publiken ökar på andra håll. Dels i regionen. Det är 200 kilometer till nästa Bundesligalag. Hit kommer man för att se Bundesliga och Champions League. Och ute i världen skaffar sig Red Bull följare. I sommar ska laget resa till USA. På agendan står ett besök hos systerklubben i New York, träningar i New Jersey och matcher mot Premier League-lag, Aston Villa och Wolverhampton.– Det stora målet är att vinna ligan, säger Kroemer först. Sen tänker han efter.– För Marco Rose i alla fall. De måste sälja spelare, det är hela modellen. Rose är lite irriterad. Han vill verkligen vinna. För ledningen är det viktigaste att vara med i Champions League, för att visa varumärket för världen och Europa. Inte vinna ligan. De vill förstås också vinna, men är inte lika intresserade som Marco Rose.Hur länge kan den tyska fotbollen hålla ihop de medlemsägda föreningarna, som vill stoppa externa investerare, med klubbarna som omfattas av andra regler och deltar i den globala kapprustningen?Det har inte Kroemer något svar på, men snart måste någon ha det.Sommaren 2021 lämnade Bundeskartellamt över ett preliminärt resultat av sin utredning av 50+1. De meddelade att regeln fungerade i enlighet med lagstiftningen – men hade invändningar mot undantagen. Både Bayer Leverkusen och Wolfsburg skulle tvingas betala extra skatter när de gjorde vinst. Kay Bernstein, Hertha Berlins ordförande, som gick bort i januari. Foto: IMAGO/MICHAEL TAEGER / IMAGO/JAN HUEBNER WWW.IMAGO-IMAGES.DESedan kom situationen i Stuttgart, den eskalerande konflikten i Hannover, tennisbollarna mot tv-affären, Red Bulls dubbla cuptitlar och allt annat.I juni öppnades utredningen upp igen igen. Den här gången var myndigheten tydliga: Frågan de behöver reda ut är om regeln tillämpas systematiskt och konsekvent. Annars har tysk fotboll problem med lagen.I skrivelsen till DFL och klubbarna nämns två klubbar: Dels Hannover, där regeln tycks vara satt ur spel, och Red Bull som ”inte är tillräckligt öppen för nya medlemmar”.Chaled Nahar suckar. Själv gillar han 50+1 och vill att den ska vara kvar.Han förstår inte varför Bundesliga ska satsa mot USA.– Ingen där kommer vara intresserad av att se på Augsburg-Hoffenheim, säger han.– Jag tror att de kommer fram till en bra lösning, men regeln är hotad på allvar. Det värsta scenariot är att Bundeskartellamt säger att DFL inte kan hålla reda på det här, och därför inte kan uppehålla 50+1.