Astrid Lindgrens kaxiga kärleksråd till Mark Levengood | Nöje

Mark Levengood i sitt rätta habitat – programledare för en gala. Foto: Janne Danielsson / SVTMark Levengood på Kristallen. Foto: STELLA PICTURES / STELLA PICTURES CHARLOTTE BRUNZELLAstrid Lindgren gav profilen ett råd. Foto: JACOB FORSELLAstrid Lindgren. Foto: Bertil Ericson / TT / / TT NYHETSBYRÅNHösten har hunnit dra i gång för Mark Levengood, 60. Bakom sig har han ett sju veckor långt sommarlov som gick i trädplanteringens, buskbeskärningens och gräsklippningens tecken, något han själv beskriver som ”helt fantastiskt”. När Expressen ifrågasätter lagligheten i att vara ledig sju veckor svarar han kort att ”man behöver det”, innan han utvecklar:– Du får tänka på att tv-branschen, säsongerna är jättejättelånga, andra människor är lediga på helgen – det är inte vi. Julshowerna pågår fram till julafton och sedan börjar det typ femte januari igen.– Jag var fastanställd på SVT i fem år när jag var chef där, det var mina vidrigaste år alltså. I januari ville de veta när jag ville ha semester – fan vet jag. Jag vet inte, jag är kanske död i sommar? Jag vet inte. Nu bestämmer jag själv och det är jätteskönt.ARTIKELN I KORTHETMark Levengood leder återigen ”Världens barn”-galan och reflekterar i en intervju med Expressen över sin karriär, åldrandet och sitt privatliv. Han delar tankar om att fylla 60 och hur livet efter separationen från Jonas Gardell känns. Han pratar också om sin tv-karriär.Levengood avslöjar hur han njuter av sitt fria arbetsliv och delar också en anekdot om en ölkväll med Astrid Lindgren.Visa merTillsammans med Cattis Ahlström jagar han i höst arvingar runtom i världen för SVT:s ”Arvinge okänd” och lite längre fram blir det julshower. Och så har ju galasäsongen också inletts. Tidigare i veckan programledde Mark Levengood Hjärt- och lungfondens ”Årets hjärta”, och på lördagen är det dags för ”Världens barn”-galan.Känslan är att när det vankas galor av det här slaget, så blir det ofta som så att det är du som leder dem till sist. Varför är det så tror du?– Jag är som någon slags medial kackerlacka. Katastrofer kommer och går och så kommer jag krypande upp och bara ”Hej, i dag ska vi samlas…”, skrattar Levengood.– Galor kräver rätt mycket teknisk kunskap. Det är åtta kameror och du måste hela tiden veta vilken kamera som gäller, och i direktsändning ska du också föra handlingen framåt.Varför passar du så bra för det tror du?– Tror du inte att man blir type castad? tänker jag. Jag vet bara att när jag började på tv ville jag göra talk shows, och det gick så bra så jag fick göra talk show på talk show fast än att jag ville göra barnprogram, men det var bara talk show. Sedan lyckades jag få till så att jag fick göra ett barnprogram, och efter det var det bara barnprogram. De söker efter lätta vägar, jag tror man lätt hamnar i ett fack.– Jag antar att det fortfarande är en släng av allt det.Mark Levengood i en guldblommig skrud på Unicef-gala 2019. Foto: KARIN TÖRNBLOM / IBLÄmnena galorna byggs kring ligger Levengood varmt om hjärtat, som ”sedan evigheters evighet” varit Unicefambassadör.– Det är frågor som ger mycket mening i mitt liv.– Jag har varit i Gaza, jag har träffat barn där och besökt sjukhus. Nu ser man att det är sönderbombat och man tänker: ”Vart tog barnen vägen?” Det är mycket oro i såna här tider, då känns det sjukt skönt att komma ut och göra ”Världens barn”.Piken mot tv-branschenMed 44 år i tv-branschen har Mark Levengood mer erfarenhet än de flesta. I dag kan han se tillbaka på sina tidiga år, sucka och konstatera att vissa saker var bättre förr.– Tv:n var ganska ny då, det var ändå en pionjärtid och jag tycker att vi som arbetar i dag har en skyldighet att utforska vad man kan göra med tv, att kolla var gränserna går. Jag har aldrig varit så stolt som när SVT lanserade ”Robinson”, det blev en helt ny typ av tv som ingen hade sett tidigare. Sedan skapades en hel genre.Det gör man inte i dag, menar du?– Det finns så mycket man fortfarande kan göra och utforska. Jag kan bli lite irriterad på svenska tv-landskapet, de härmar varandra. Någon gör ett bra program och då försöker alla andra göra samma program. Det är supertråkigt.Vad skulle behövas?– Lite mindre ängslighet. För att tv ska bli bra måste det finnas lust. Lust, lust lust, nyfikenhet och kreativitet.Mark Levengood, Nikki Amini och Ahmed Berhan leder galan på lördagen. Foto: Jan Danielsson / SVTFör egen del har de senaste åren inneburit en rad stora förändringar i Mark Levengoods liv. I somras fyllde han 60 år och firade med en stor fest i centrala Stockholm – på en måndag.– Om du tänker på min bransch, när är vi lediga? Vi är lediga på måndagar för vi jobbar på helgerna.– Det blev en underbar, underbar fest. Jag var så lycklig över den. Alla var där, så gott som alla, säger Levengood.Hur är det annars att vara 60?– Att fylla 60 är lite brutalt. Jag minns att jag fick massa presenter, det var jätteroligt, men det var massa kort. Det var så här massa blommor och så stod det 60 i guldbokstäver. Jag har sett det där jävla kortet hela mitt liv, men alltid liksom kopplat det till folk som är så gamla att man inte behöver köpa någon present för att de ändå snart ska dö. Och nu är det min tur?!– Det tog nog en stund att smälta det. Samtidigt så tänker jag ju: Alla säger att 60 är det nya 40. Det är bullshit, jag har redan varit 40, ska jag vara 40 en gång till? Man får utgå från att alla tider i livet har något nytt att erbjuda. Jag försöker utforska 60 och hitta vad det går ut på. Men hittills är det en ganska bekväm ålder, det är oväntat roligt att vara 60.Du låter försiktigt positiv.– Jag är skeptiskt nyfiken, om man ska sammanfatta det. När mamma fyllde 60 så fick min bror barnbarn samtidigt, så jag ringde mamma och sa att hon var gammelfarmor. ”Ta dig i fittan”, svarade hon.– Vi har liksom ingen tradition av att åldras speciellt värdigt.De tidigare makarna är fortsatt goda vänner. I september gick de på Grand Hotels 150-årsfirande ihop. Foto: KARIN TÖRNBLOM / IBLI fjol gick han och livspartnern Jonas Gardell skilda vägar efter över 35 år som par.Vad är din civila status i dag?– Du vet ju hur hemlig jag är. Jag ser mig som frånskild, folk fortsätter tjata om att jag är singel, men för mig är singel att vara aktivt sökande. Jag är inte med på några appar eller någonting, och man vet aldrig vad som händer i livet, men just nu är jag ganska tillfreds.– Jag var en gång och drack öl med Astrid Lindgren, vi hade varit och gigat i Globen och jag skjutsade hem henne, och så frågade jag om hur det kändes att vara en levande legend. Hon tittade på mig och sa: ”Ja, du ska veta hur svårt det är för oss levande legender att någonsin få oss ett glas öl”. ”Vill du dricka öl?” frågade jag. ”Tack gärna”.– Vi hamnade på Valonen, som alla finnar kallar för ”Vallonen”, och så frågade jag henne: ”Du blev änka när du var 50, varför gifte du aldrig om dig?”– Hon fnös: ”Jag säger som tigern, ’gift ska man ha varit’.” Och det är lite där jag befinner mig, skrattar Levengood.