Alexander Karims stora förvandling i nya storfilmen Gladiator

Det är en omtumlande och lite ovanlig vecka för Alexander Karim, när vi ses. Om några dagar ska ”Gladiator 2”, där han spelar en större biroll, inta biograferna världen över, och innan dess ska han dessutom hinna operera ögonen.– Jag börjar bli ålderssynt, och ska göra ett sådant där linsbyte där de skär i ögat, plockar ut linsen, och stoppar in en ny, säger han, utan ett spår av rädsla i ansiktet.– Nervositetsgenen tror jag saknas hos mig. Jag har ett avsaknad av överjag, brukar jag säga. Jag har ingen röst som säger åt mig att något kommer att bli svårt eller jobbigt. Det kan vara bra när man ska spela in ”Gladiator”. Men i yngre dagar resulterade det i saker som högar med räkningar som bara ligger och väntar på en.Mer om Alexander KarimÅlder: 48 år.Bor: Nyinflyttad i gårdshus på Kungsholmen i Stockholm.Familj: Hustrun Malin Karim, och barnen Alba, snart 17, Elias, 15 och Louie, 10.Bakgrund: Utbildad till skådespelare i USA. Flyttade tillbaka år 2000, och började arbeta med film på olika sätt, bland annat tillsammans med sin bror Baker Karim. Exempelvis Guldbaggenominerades deras kortfilm ”Malcolm” (2002). 2009 spelade han pappan i deras delvis självbiografiska dramaserie ”Familjen Babajou”. Från 2012 spelade han Niklas Saxlid i flertalet Johan ”Falk”-filmer. Han tog över rollen som Vanheden i ”Jönssonligan” (2015), och gjorde huvudrollen i ”Advokaten” (2018). Han har också medverkat i ett antal internationella produktioner som ”Zero dark thirty”, ”Tyrant”, ”The wheel of time” och ”The swarm”, samt spelat teater, bland annat i huvudrollen ”Shakespeare in love” på Stadsteatern. Skriver även barnböcker med sin fru Malin, och gav 2019 ut sin första roman ”Den extraordinära berättelsen om Jonas Paulssons plötsliga död” som nu ska bli tv-serie.Aktuell: Gör en större biroll som läkaren Ravi i ”Gladiator 2”. En insats som i The Hollywood Reporter hyllats med orden ”Karim är en superb scenpartner”. Dessutom har egna projektet ”The Dog” (där han samarbetar med sin bror Baker, samt Camilla Läckberg), nyligen haft världspremiär på Africa international film festival.Visa merFortsätter man den resan bakåt i tiden till en ännu yngre Karim, så hamnar vi i ett pojkrum i Helsingborg där idolen Denzel Washington hänger som affisch på väggen.– Som tonåring, så spelade alla svarta skådespelare jag hade sett på tv antingen betjänt, slav, gangster eller dörrvakt. Men när jag såg Denzel Washington i ”Malcolm X” fick han mig att känna att man fick vara med och leka om man ville.– Han är en stor förebild för mig, och än i dag har jag en bild på Denzel Washington men även Sidney Poitier bredvid varandra, på hedersplats i köket.Alexander Karim Foto: JONAS ENGFotot på Denzel Washington som han har på hedersplats i sitt kök i nya gårdshuset på Kungsholmen. Foto: PrivatVad hade du mer i ditt pojkrum?– Frågar man min fru, vi har ju känt varandra sen vi var 14, så hade jag främst bilder på mig själv. Hahaha. Jag kanske var en fåfäng jäkel, och är det än i dag. Men det är inte så illa som det låter. Mina bröder, som blev filmregissörer, fotograferade jättemycket, och jag var alltid tvungen att vara modellen. Jag tyckte att bilderna var fina, hade inte råd att köpa egna att sätta upp, så då fick det bli några coola som brorsan Baker hade tagit.Så det var du och Denzel redan då…– Ja, vi delade en vägg.Och nu delar ni en film med ”Gladiator 2”. Det måste kännas svindlande?– Det är rent ut sagt skithäftigt. Jag fick chansen att se honom göra en scen, och det var precis så elektriskt och magnetiskt som man kan tänka sig.Att Alexander själv finns mitt i allt detta beskriver han som ”ett pärlband av sammanträffanden” som börjar med en roll i tv-serien ”The swarm” som placerar Alexander på Ridley Scotts rollsättares radar.– Hon tänkte först att jag verkade för glad och snäll. Men min agent Laura tjatade, och bad mig hitta en ”selftape” där jag såg ”lite taskig och grym ut, inte som en liten pojk”, säger Karim på agentens bästa barska finlandssvenska. Ridley Scott står bakom nya storfilmen. Foto: Aidan Monaghan / naTre månader senare får han en zoom-audition för Ridley Scott. Beskedet ska komma bara ett par dagar senare, och i sitt inre börjar Alexander kalkylera med ett antal scenarion: Ett mejl är ett nej. Ett sms är ett kanske. Ett telefonsamtal betyder att det står mellan honom och någon mer. Men ett FaceTime-samtal, det är ett ja.Det blir ett FaceTime-samtal. Alexander har på sig sin filmcitat-keps med texten ”Strength and honour” när det kommer, och skriker rätt ut. Sen ringer han sin fru, som gråter av lycka, och därefter sina bröder.– Med ”Alien” och ”Blade runner” så var Ridley Scott vår husgud när vi var små.– Det kändes som ett stort ögonblick för oss allihop.”Strength and honour”-kepsen som han hade på sig både när han fick rollen och när han träffade Ridley Scott första gången. ”Han var väldigt förtjust i den så klart.”Inspelningen tar sen Alexander till Malta där ”nyp mig i armen”-situationerna radar upp sig. Från ett personligt möte med Ridley själv till en middag med de största stjärnorna på plats:– Jag trodde först att inbjudan var till hela teamet. En inspark. Men det var jag, Pedro Pascal, Paul Mescal, Connie Nielsen, Lior Raz som spelar fångvaktaren, Ridley Scott, hans fru, head of Paramount, och head of Colombia som råkar vara gifta med varandra. En liten intim grupp på en terrass. Magiskt. Foto: JONAS ENGFick du chans att berätta för Denzel att han sitter på din vägg?– Nej, han hade inte kommit till landet än. Sen var han också väldigt reserverad, och vi sågs inte mycket.Men det var inte längesen du var killen i ”Johan Falk”. Har du ens förstått hur stort karriärkliv det här är?– Nej, och jag trodde länge att de säkert skulle klippa bort mig. Att allt bara skulle bli en kul anekdot. – Men sen växte det, och efter testvisningarna så ringde chefen för studion, sa att publiken ville se mer av min karaktär Ravi, och undrade om jag kunde komma och filma tio dagar till. Så då fick jag jag åka med familjen till England och filma, och det var först då jag började känna att jag nog var med i filmen. Filmrollen växte under projektet. Foto: Paramount Pictures / Paramount PicturesAlexander beskriver sen ännu ett personligt möte med Ridley Scott, där han avslöjade att det fanns en replik han velat sätta i munnen på någon under hela processen, utan att hitta rätt: ”Men senast jag såg filmen, insåg jag att det är du som ska ha den.”– Så höll han fram manuset, och jag började läsa: ”What we do in life – echoes in eternity”. Alltså det är ju som att få säga ”My name is Bond, James Bond”. Det är den största repliken. Du nämnde familjen. Hur ofta är de med dig?– Alltid. Annars sitter jag bara och längtar hem, och det är slöseri med liv.– Men Malin, min fru, är författare och kan jobba var som helst, och vi tar med oss skolböcker och ser till att barnen hemskolas några timmar varje morgon. – Det är fantastiskt. Som nu med ”Gladiator” då vi bott på jättefint hotell på Malta. Jag sticker i väg och jobbar, kommer hem, går ned till poolen, och sen går vi ut och äter middag. Förlorade fäder är annars ett tydligt tema genom ”Gladiator”, som dessutom går igen i ditt liv. Er pappa lämnade dig, dina syskon och din mamma. Hur mycket fantiserade du om honom som barn?– Jag tror att alla som varit utan en förälder fantiserar jättemycket. I början av resan så glorifierar man dem, och tänker att han är en sådan där Pippi Långstrump-kung. Det övergår i en ilska när man är tonåring: Hur kunde du lämna din familj? Sen när man får egna barn, så inser man att det kanske inte är så lätt att vara tillsammans, och att det i en dålig relation kan vara bättre att splitta upp för barnens skull.Filmen är ett stort steg i karriären. Foto: JONAS ENGHär med familjen med frun Malin. Foto: ALEXANDER DONKA / ALEXANDER DONKA EXPRESSENVilken kontakt har du haft med din pappa? Lever han?– Pappa har gått bort. Men vi har haft kontakt hela tiden. Han flyttade tillbaka till Uganda och skaffade en ny familj som jag också har haft kontakt med. Det är roligt. Vi som vuxit upp med mamma är hopplösa bohemer. Pappas barn är revisorer.Ett annat typiskt ”Gladiator”-tema, som också ekar i ditt liv, är kärleken till sin fru. Ju mer kärlek, ju större hjälte…– Ja, jag och Malin har alltid haft som ett pågående samtal. Det tror jag är det finaste och bästa att vi har så otroligt mycket att prata om hela tiden. – Det värsta som kan hända är att någon ringer och frågar om man vill ta en fika. Vi fikar aldrig med folk, för vi vill egentligen bara sitta och hänga med varandra.Är det samtalet som håller kärleken vid liv?– Jag tror det. Sen att jag inte kan se mig mätt på henne. Det är lite som när man tittar på sina barn. Det går inte att titta klart på sina barn, och jag kan inte titta klart på Malin. Varje dag gör jag som en inventering, där jag rufsar henne i året, håller på med hennes tår. Hon är morgontrött, och säger ”sluta nu”, jag säger att den här foten är ”skitliten” och så håller vi på. Det är känslan av att vilja vara nära någon hela tiden.Är du någon gång rädd att förlora henne?– Ja, hela tiden. Hur då?– De hemska sätten. Bilolycka, sjukdom. Sen kan hon naturligtvis ledsna på mig. Jag tar hellre det än en tragedi, naturligtvis. Men jag kan inte säga att det här aldrig kommer ta slut. Livet är långt, och hon kan träffa någon i morgon som hon faller pladask för. Nyligen har familjen köpt ett gårdshus i stan. Foto: JONAS ENGMen än håller ni ihop, och visst har ni nyligen köpt nytt boende till och med?– Ja, jag har alltid velat bo i gårdshus, även om det finns få i Stockholm med plats för fem personer och en hund. Sen för bara något år sen hittade vi ett. Topprenoverat. Så på bara ett par veckor så hade vi både sålt och köpt.– Det är så underbart med sitt eget lilla hus nu, där alla får ha sin egen våning, och där vi springer upp och ned i trapporna.Så om den internationella karriären tar fart…– Om jag åker till USA, så behåller jag gårdshuset, det kan jag lova dig.Vilka ringar på vattnet tror du då att ”Gladiator” kan ge dig?– Jag har ju ett produktionsbolag med Camilla Läckberg och min bror. Vi har precis gjort en film i Kenya, ”Dog”, en thriller. Den har fått mycket draghjälp av ”Gladiator”-grejen. Så man hoppas ju att det man gör får mer uppmärksamhet.Den svenska stjärnan har fått stort stöd av Camilla Läckberg. Foto: SCOTT A GARFITT / AP TT NYHETSBYRÅNVad sa Camilla när du berättade om ”Gladiator”?– Vet du, hon började gråta. För hon är på riktigt en av de absolut finaste människorna. Det är sällan man i vuxen ålder träffar riktigt nära vänner, men Camilla kallar jag för min syster. Det är ett band som är starkt, och hon är oändligt stöttande, schyst och generös. Killar lär tänka på romarriket flera gånger om dagen. Har du lyckats sluta än?– Haha. Jag har ju tänkt mycket på romarriket av uppenbara anledningar. Men inte annars. Kanske när man var ung, när ”Gladiator” kom, och man skulle ut och erövra världen. Men nu är ens hem ens kejsardöme. Man vill vara med sina barn, sin fru, bara hänga och ha kul.Tror du på att det du gör i livet ekar i evigheten?– Absolut inte! Saker kommer och går, så du ska inte försöka göra ”eternity great”. Det räcker med den här dagen. Det säger jag till barnen också. Om du så köper en läsk, så ska du göra dagen någon procent bättre för personen i kassan.