Så bra är Woman of the hour

”Woman of the hour” handlar om en seriemördare som tävlade i tv. Foto: Leah Gallo / Leah GalloDaniel Zovatto spelar seriemördare. Foto: Leah Gallo/Netflix / 200A9917.CR3Anna Kendrick spelar Sheryl i ”Vem tar vem”. Foto: Leah Gallo/Netflix / DSCF4108.RAFSå bra är ”Woman of the hour”True crimeWOMAN OF THE HOURUSA. Av Anna Kendrick. Med Anna Kendrick, Daniel Zovatto, Nicolette Robinson, Tony Hale. Längd: 1:34. Från: 15 år. Premiär på bio 8/11. Visa merRodney Alcala, som han hette, vann dessutom. Men greps året därpå, kunde så småningom kopplas till åtminstone åtta mord, även om antalet offer sägs vara så många som 130.Det är, så att säga, lite svårt att ta in. Samtidigt som vi i Anna Kendricks intelligenta regidebut snart inser att det här bara är den iskalla toppen på isberget vi kallar patriarkatet. Det mesta av den verklighetsbaserade handlingen är förankrad i inspelningen av dejtingshowen, men varvas med klipp från Alcalas mord. Kendrick spelar själv huvudrollen som Cheryl Bradshaw, den unga kvinna som vinner dejten med Alcala. Lite mot sin vilja, på något sätt.Som skådespelare har hon varit på jakt efter tyngre roller, men i sjuttiotalets Hollywood är det svårt att lyckas om man vägrar göra naket, och hennes agent har lovat att uppmärksamheten kommer att vara bra för karriären. Väl framför kameran följer hon först den manlige programledarens order om att bara le och skratta, för att inte skrämma killarna. Men bestämmer sig i andra akten för att ställa de vassare frågor hon faktiskt vill ha svar på, som till exempel: ”Vad är tjejer till för?” Den enda som kan svara någorlunda vettigt på det är tyvärr mördaren.Alcala (Daniel Zovatto i en välkalibrerad mix av charmig och underlig) är killen vi alla aktar oss för, men inte alltid känner igen. Offren uppfattar honom först som lite knäppt framfusig, men humorn och komplimangerna vinner över dem. När han sen dessutom berättar att han är fotograf, och att de skulle passa perfekt som modeller, så slår fällan snabbt igen.En scen ur ”Woman of the hour”. Foto: Leah Gallo / Leah GalloMorden är obehagliga, men Kendrick gör det ack för sällsynta, men smakfulla valet att inte exploatera kvinnornas döda kroppar. Brutaliteten antyds bara, och det räcker, då skräcken främst bor i offrens ögon. I det ögonblick som de inser att de träffat kvinnokollektivets gemensamma mardröm – den våldsamma galningen.Att se hur den helt klart underskattade Kendrick får sin film att flyta mellan alla möjliga tonlägen från mörk snärtig komedi och samhällskommentar, till true crime och skräck, och dessutom gå i mål på behagliga 95 minuter, gör detta till en rasande elegant hopsatt film med tydliga val.Inte bara för att Kendrick stått över kvinnoliken, utan i hur hon understryker systerskapet som får löpa från den erfarna servitrisen på syltan som ser att allt inte står rätt till, till de empatiska tjejerna i sminket, och vidare till den kvinna i studiopubliken som inser att hon känner igen en av deltagarna som mannen som mördade hennes väninna.Skakad så larmar hon genast både produktion och polis, men utan att alls bli tagen på allvar. Samtidigt befinner sig Cheryl Bradshaw på en mörk, ödslig parkeringsplats, och försöker slingra sig ur den dejt med Alcala som börjat kännas alltmer obehaglig och fel. De är de här smygande skiftningarna som bygger spänningen i ”Woman of the hour”. Svärtan i blicken när Alcala blir avvisad, när uppvaktning växlar till aggressivitet. Det är i någon grad skrämmande bekant för de flesta kvinnor, inte minst från dejtingsammanhang, tror jag.Men den verkliga fasan väller över en först med eftertexterna när man inser att Alcala hade kunnat stoppas från att mörda, långt innan han ens nådde den där dejtingshowen, om bara tjejers röster hade ansetts värda att höras och tro på.