En smått märklig syn att se hans kista där | Anna Friberg

Foto: OLLE SPORRONG Foto: SIMONE SYVERSSON / STELLA PICTURES/SIMONE SYVERSSON SIMONE SYVERSSONAnna FribergDimman låg tät över Torsby när kön utanför Fryksände kyrka började växa allt längre. De första gästerna var där redan vid sju den här septembermorgonen. Torsbyborna som vuxit upp tillsammans med Svennis, de gamla klasskompisarna, grannarna och så de yngre. Skolbarnen som egentligen fått ledigt för den årliga höstmarknaden i byn som nu sammanföll med Sven-Göran Erikssons begravning. Men där var också kändisarna. Ett av de första välbekanta ansiktena på plats var Glenn Hysén. Sedan kom fotbollsprofilerna i strid ström, Tommy Söderberg, Roy Hodgson, Hasse Backe och Glenn Strömberg.Förbundspampar från både Sverige och England.När klockan närmade sig halv tio körde en silverfärgad merca hela vägen fram till kyrkporten, ur klev superstjärnan David Beckham. Minuten senare kom ”Jönssons buss” och släppte av ex-flickvännen Nancy Dell’Olio.Det är ingen överdrift att säga att det var en brokig skara människor som tagit sig till Fryksände kyrka. Det var ju också Svennis önskanNär ceremonin började vid tio var krykan fylld till brädden, 600 personer och ytterligare några hundra utanför som följde begravningen via en storbildsskärm. Svennis två världar, den i lilla Torsby och den i den stora världen, gjorde sig till och med påmind bland prästerna. En av dem predikade med bred värmländska, den andre med perfekt brittisk engelska. För att alla skulle förstå, och för att alla ”skulle få vara med”. Det var ju också Svennis önskan, att alla som ville skulle få komma på hans begravning. Mitt i allt fanns också en familj som hade förlorat sin pappa, son, bror, kärlek. Men det var också de – framför allt Svennis barn Lina och Johan – som poängterade att det här var en dag för firande också.Att Sven-Göran Erikssons liv skulle firas. ”Pappa ville ha en fest. Han ville ha det glatt med mycket musik”, sa dottern Lina. Och det fick Svennis, vilken begravning han fick. Allra mest ”fest” och glatt blev det när det stora sällskapet tågat ned till hembygdsgården. Värmen och kärleken fanns därDär konstaterade Oscar Magnusson, sångare i Sven-Ingvars, att det faktiskt var fredag och rev av en av bandets största hits, ”Jag ringer på fredag”. Nedanför scenen stod Svennis kista, en smått märklig syn men ändå fantastiskt vacker. Ett par Sven-Ingvars-låtar till och det var allsång.Och det spelade ingen roll att det var småruggigt och att Nancy fick kämpa med sina höga italienska klackar i leran. Värmen och kärleken fanns där. När programmet på scenen var slut, fina ord hade sagts och musiken klingat ut, serverades de inbjudna gästerna ”motti”. Den värmländska landskapsrätten bestående av nävgröt, fläsk och lingon. Och Beckham åt, det intygade damerna i hembygdsföreningen som höll i serveringen. Om han åt upp sin portion var de lite mer osäkra på. Men vad spelade det för roll?Sven-Göran Erikssons begravning liknade på många sätt inget annat, samtidigt var det väldigt mycket Svennis. Han var en man som rörde sig bland alla, superkändisar och ”vanligt fölk”. Svennis var en hemkär man och en globetrotter.Som bästa vännen Tord Grip konstaterade när han sakta gick från hembygdsgården. ”Jag tror att Svennis hade tyckt att det här blev bra”.