Staffan Oldsberg: ”Pappa ville inte träffas fysiskt” | Nöje

Staffan Oldsberg. Foto: PATRIK C ÖSTERBERG / STELLA PICTURESStaffan Oldsberg med regissören Bo Sjökvist. Foto: PATRIK ÖSTERBERG / STELLA PICTURES/PATRIK ÖSTERBERG PATRIK ÖSTERBERGI många, många, många år ledde Ingvar Oldsberg ”På spåret” i SVT. Foto: ROGER TILLBERG / STELLA PICTURESIngvar Oldsberg.Här under tv-galan Kristallen 2013. Foto: PIERRE BJÖRK / STELLA PICTURES FAMEFLYNET SWEDENHär med familjen 1980. Foto: ALLAN KARLSSONFar och son 1996. Foto: LARS ANDERSSONI helgen har ”En gränslös gigant” premiär på SVT. En dokumentär som följer Lasse Kronér, Lennart Hoa-Hoa Dahlberg och Staffan Oldsbergs jakt på Ingvar Oldsbergs testamente, stöpt i ett ”På spåret”-format, fast i verkliga livet.Men det är framför allt en dokumentär som reder i en sårig och komplex relation mellan en pappa och hans barn. Staffan Oldsberg beskriver det som en ”chock” att han, tillsammans med de andra var utvald att få göra Ingvar Oldsbergs sista ”På spåret”.– Vi hade en lite brokig relation jag och pappa, det kunde gå några år mellan att vi hördes av. Så det här var väl hans sätt att säga att ”Du hör hemma här, du är med i gänget.”– Gubbjävel, det kunde du väl sagt när du levde, fortsätter Staffan Oldsberg. För jag hade velat tacka dig för det här.Ingvar Oldsberg gick bort 2022. Foto: HENRIK JANSSONDen snåriga relationen började redan när Staffan var ung. Att växa upp i Göteborg med Ingvar Oldsberg som pappa på 1970-talet var ingen vanlig uppväxt.– Hela skolan där man går vet att ens pappa är på tv. Men han kommer aldrig på någon avslutning eller något. När han väl gjorde det blev man ju jätteglad, men mamma fick dra ett väldigt stort lass. Jag hade en morfar som alltid var med på tävlingar när jag sprang och spelade fotboll. Man ville ha honom där, men man fick aldrig det.I stället för pappa var det andra vuxna som ställde upp under uppväxten, där Lennart ”Hoa-Hoa” Dahlgren lyfts fram och beskrivs som en extrapappa.Av den riktiga pappan, som i stort sett aldrig var hemma, fick Staffan Oldsberg alltsomoftast se sig själv bli förpassad till andra- eller tredjehandsvalet. I vuxen ålder började Staffan Oldsberg själv synas på inom tv, bland annat i ”Ett härligt liv”, men några tips eller hejarrop var det inte tal om.– Det var som att det inte fanns. Att jag är lik honom det kan jag inte hjälpa, han kanske tyckte att jag efterhärmade honom eller försökte bräcka honom eller någonting. Jag har ingen aning, säger han och fortsätter:– Kronér, honom ringde han efter varje program, men det var aldrig något samtal till mig.Ingvar Oldsberg och ”Hoa-Hoa” var nära vänner fram till Oldsbergs död. Foto: ANDERS YLANDERLennart ”Hoa-Hoa” Dahlgren. Foto: ANDERS YLANDERBrytpunkten kom när Staffan Oldsberg var i 30-årsåldern.– Han hade alltid dräpande kommentarer, det var hög ljudvolym och det rann av honom, vad man än sa. Jag gjorde ett val. Jag kan antingen vara besviken och arg för resten av livet, men han förstår inte detta ändå. Eller så kan vi skapa något nytt och ha det lite mer som en kompisrelation.Han bestämde sig för det senare alternativet och började se sin pappa som en kompis.– Men också det var sporadiskt. Men det var aldrig några stora åthävor eller att vi blev såna ovänner, men vi hade inte daglig kontakt.– Han kunde ringa klockan ett på natten och säga: ”FN:s generalsekreterare ifrån början, kör”, och så skulle jag nämna varenda, för det hade vi övat på. Inte ”hej”, ingenting, mitt i natten. ”Alla USA:s delstater, kör”, säger han och skrattar.I takt med att Ingvar Oldsbergs hälsa försämrades drog han sig tillbaka, och 2022 gick tv- legendaren bort.– Han ville inte träffas fysiskt de sista åren. Jag tror inte han tyckte om vem han blev. Han blev smalare och fick höra att han såg väldigt gammal ut. Jag var på sjukhuset när han låg i koma innan han gick bort. Det var inte den bilden av honom jag hade haft.Är den här dokumentärserien att beteckna som en slags punkt för dig?– Jag hade önskat att han hade varit annorlunda i vissa delar, nu var det inte så. Jag är lugn och nöjd och glad, jag grubblar inte över något längre. Jag känner att han faktiskt tyckte om mig.