Anmälningar och folkstorm – så minns Maria-Pia Boëthius ”Levande livet” i SVT | Nöje

Publicerad 30 aug 2024 kl 05.01Med ”Levande livet” och programledarna Maria-Pia Boëthius och Efva Attling ville SVT göra en mer flärdfull tv i början av 80-talet.Programmet blev också Carl Jan Granqvists stora genombrott – samtidigt orsakade hans medverkan en folkstorm.– Det blev ju 35 anmälningar på en gång, säger han.Maria-Pia Boëthius minns rabaldret när ”Levande livet” sändes i SVT. Foto: CHRISTINE OLSSON/TTHär med programledarkollegan Efva Attling. Foto: BO-AJE MELLIN/TTEfter ett 1970-tal där tv varit ganska beigt, boken ”Tusen svenska klassiker” beskriver utbudet som ”råris och raggsockor”, ville SVT ha mer färg i början av det nya decenniet.Programmet ”Levande livet” var en del av satsningen och jakten på programledare inleddes med en rad auditions.”Rena rama dokusåpan”En av dem som ombads söka var journalisten Maria-Pia Boëthius, som tidigare hade jobbat på bland annat Expressen och Sveriges Radio.– Det var rena rama dokusåpan, innan någon hade hört talas om dokusåpor. Massor av tjejer fick prova och jag, som den vinnarskalle jag då var, beslöt mig för att vinna, berättar hon om processen.MER OM PROGRAMMET”Levande livet” var ett program som sändes i Sveriges Television 1983 och 1984 med journalisten Maria-Pia Boëthius och artisten och fotomodellen Efva Attling som programledare.Tanken med programmet var, enligt projektledaren Leif Aldal, att göra tv där man ”är glad över människor som lyckats och där man hellre tar upp livets alla njutningar än eländes elände”.Programmet uppmärksammades inte minst för att krögaren Carl Jan Granqvist och läkaren Knut-Christian Gröntoft provade vin i varje avsnitt – något som både upprörde och fascinerade tittarna.Visa merBoëthius fick jobbet tillsammans med Efva Attling, som då var sångerska i bandet X-Models. Programmet, som fick namnet ”Levande livet”, hade premiär 1983.– Efva bestämde flärden och att dekoren skulle vara persikofärgad, som hon berättade var snällast mot ansiktet. Vi gjorde olika reportage och intervjuer, glada bagateller blandat med snack med en astronaut och Bodil Malmsten. Det finns inget liknande i dag, berättar Maria-Pia Boëthius.Carl Jan Granqvist medverkan ledde till folkstormMest uppståndelse blev det kring att det prövades vin i varje avsnitt – något som aldrig tidigare skett i svensk tv. Till detta segment engagerades krögaren Carl Jan Granqvist och läkaren Knut-Christian Gröntoft.– Bakgrunden var att en tjej som gjorde research var uppe och bodde på gästgiveriet i Grythyttan och just då hade jag invigt min Bordeauxkällare. De ville ha med mig som kock i det här programmet och då sa jag ”det är ju hur mycket kockprogram som helst, men ni har ingen som talar om dryck”, berättar Carl Jan Granqvist.Carl Jan Granqvist. Foto: EMIL NORDINDet här var en tid då vindrickande knappast tillhörde vanligheterna. Carl Jan Granqvist berättar att några år tidigare, 1970, var det mindre än fem procent av svenskarna som hade druckit vin.– I ett frireligiöst, nyktert, socialdemokratiskt Sverige var det inte vanligt att dricka vin. I synnerhet inte med en medelklass som till största delen bestod av ingenjörer, de drack öl och brännvin. Det var en liten, smal grupp som drack olika sorters vin, säger Carl Jan Granqvist.Han berättar att SVT anade att konsumentupplysning om vin i tv skulle leda till en folkstorm – vilket föranledde att dåvarande Radionämnden fick ta beslut om inslagen i förväg.”Jag kunde ju inte ana”Det visade sig vara ett klokt beslut. Redan efter första programmet rasade anmälningarna in.– Vinprovning! I public service! Carl Jan beskrev ett vins smak som ”svettig häst”. Det var där Carl Jan slog igenom och blev ett hushållsnamn och vi tyckte de var magnifika. Såvitt jag minns blev det inte fällt i Radionämnden därför att Carl Jan alltid föreslog bordsvatten som alternativ, säger Maria-Pia Boëthius.2017 fyllde Maria-Pia Boëthius 70 år. Foto: Henrik Montgomery/TTCarl Jan Granqvist och Knut-Christian Gröntoft såg sig som konsumentupplysare men tv-publiken upplevde dem kanske främst som kufiska underhållare. Just deras beskrivningar av vinerna blev vida omtalade.– Vår vokabulär var absolut en del av saken. ”Nyriden, svettig häst, om man lyfter på sadeln.” Det var sådana uttryck man hämtade för det är ju nämligen så att den största delen av en vinupplevelse är doften. Vi har ju bara ett svenskt adjektiv för doft och det är ”härsket”. Då måste du göra om substantiv till adjektiv och då måste du ta till metaforer, som för en del kan bli löjliga eller lustiga, säger Carl Jan Granqvist.Han fick plötsligt finna sig i att bli kändis och att folk ropade ”vinprovaren” efter honom när han var i Stockholm. Samtidigt dubblerade Grythyttans gästgivaregård omsättningen.– Jag kunde ju inte ana att det hade sådant genomslag, säger han.Från skitstorm till kult”Levande livet” sändes 1983 och 1984. Från början fick även programmet som helhet, som skilde sig från resten av tv-utbudet, och programledarna Maria-Pia Boëthius och Efva Attling tuff kritik.– Det var bistert i början. Tur att nättrollen inte fanns! Jag fick klagomål på att jag som feminist och vänster svek och ägnade mig åt oviktigheter i glitterförpackning, Efva för att hon inte var journalist. Men det gav sig och blev med tiden snarare kult, säger Maria-Pia Boëthius.