Maja Nilsson avslutade karriären – går nu till attack: ”Pinsamt” | Friidrott

Maja Nilsson. Foto: DAISUKE ASAUCHI / BILDBYRÅNRedan i början av sommaren bestämde Maja Nilsson sig.Det här skulle bli hennes sista månader som friidrottare. Efter år av knäskador hade luften gått ur höjdhopparen. Gnistan var borta, glädjen likaså.Men det fanns ett mål kvar: OS i Paris.Maja Nilsson tog sig till EM-final i juni och var säker på att hennes säsongsbästa på 1.91 skulle räcka för en OS-biljett. Det gjorde det inte.När höjdhoppsfinalen avgjordes på Stade de France låg hon i stället i soffan och fick se Iryna Herasjtjenko och Eleanor Patterson dela på bronset på 1.95. Det är en centimeter under Maja Nilssons personliga rekord.– Det var inte kul alls. Jag var jättefrustrerad, säger Nilsson.Missade OS – och la av: ”Väldigt arg”För en svensk friidrottare fanns det tre sätt att kvalificera sig för OS. Antingen genom att klara internationella friidrottsförbundets kvalgräns (1.97 i damernas höjdhopp), SOK:s nomineringsgräns (1.93) eller ligga i SOK:s nomineringspann (1.91-1.92).Maja Nilssons säsongsbästa låg inom det sistnämnda, men räckte ändå inte för att få resa till Paris.– Jag är självklart väldigt arg för att jag inte fick åka. Samtidigt kan jag inte tänka mig hur det känns för de som aldrig fått göra ett OS tidigare.Spelen i Paris hade blivit Maja Nilssons andra och sista OS. För tre år sedan gick hon till final i Tokyo.24-åringen suckar fram orden.– Jag tänker också på framtida idrottare. Man ska kunna känna att Sverige är ett land som stöttar i vått och torrt. Foto: JOHANNA LUNDBERG / BILDBYRÅNGår till attack mot SOK: ”Det är så lågt”SM i Uddevalla den 28 juni blev Maja Nilssons sista tävling i karriären. Nu ska hon gå över till att arbeta heltid som sjuksköterska på Sahlgrenska sjukhuset i Göteborg.Maja Nilsson är nöjd över beslutet, trivs med jobbet och är tacksam för all kärlek hon fått från friidrotts-Sverige efter avskedet.Men en sak gnager fortfarande i henne – ilskan mot Sveriges olympiska kommitté.– De är sådana medgångssupportrar, likt ”Inne-Stina” i mellanstadiet som alla ville vara med. Men det är bara vissa som får det. Det är den känslan jag får. De sysslar med maktspel. Det är så lågt, tycker jag.Du pratade i en intervju med Sveriges Radio om ett ”agg mot SOK”.– Så är det absolut.Hur skulle du beskriva det?– Jag har jättesvårt för medgångssupportrar. De är fullt medvetna om min bakgrund, knäskadan och hur jag har kämpat för att komma tillbaka. Jag har slitigt både fysiskt och mentalt. Enligt SOK ska man ha en kommunikation med tränare och aktiva. I mitt fall har den inte funnits alls. Man blir bara så frustrerad. Det känns som att de inte bryr sig på riktigt.Hur länge kommer det här att sitta i?– Tills de som bestämmer blir utbytta. Så länge systemet är så här kommer agget finnas kvar.Har SOK hört av sig efter din kritik?– Nej.Vad tänker du om det?– Att de har gått den enkla vägen. Det är jättesmidigt för dem att bara låta allting vara. Ilskan efter orden i tv: ”Pinsamt”Maja Nilsson tar upp ett inslag från Max sändningar från Paris. I studion blev SOK:s verksamhetschef Peter Reinebo pressad av experten och långdistanslöparen Mustafa Mohamed, som var starkt kritisk mot SOK:s uttagningar.– Det kändes som att han (Peter) pratade i nattmössan. Det var pinsamt. Ibland tänker de att de är bättre att inte uttala sig alls, för de har inget svar på tal, säger Nilsson. Reinebo avböjer telefonintervju och skickar en skriftlig kommentar till Expressen:”Skälet till att Maja inte blev uttagen till OS berodde helt enkelt på att hon inte klarade den överenskomna nationella kvalgränsen.”Maja Nilsson har en helt annan syn på saken.– Jag förtjänade att åka. Jag hade en plats på listan men den rycktes bort av SOK.Hur gör du för att inte bli bitter?– Jag hade varit ännu mer bitter om jag skulle fortsätta min karriär. Men det här kommer alltid att uppröra mig. Maja Nilsson tar en kort paus. – Nu kan jag bara tänka tillbaka på karriären jag haft. Att jag faktiskt har gjort många tävlingar och mästerskap. Jag får vara glad över allt jag gjort.Hon är 24 år gammal och har vigt hela sitt liv till friidrotten. Det räckte till ett silver på U23-EM, fyra SM-guld och ett personbästa som gör henne till Sveriges fjärde bästa kvinnliga höjdhoppare genom tiderna. – Jag vill bara inte att folk ska tro att jag lägger av för att jag inte fick åka på OS. Så är det inte. Det är så tråkigt att jag inte fick göra avslutet där.