Svenska filmhösten för tankarna till 1988 | Maria Brander

Maria Brander”Jag har en plan”, brukar ju ”Jönssonligan”-Sickan säga, och redan där vet vi att hans minutiöst uträknade kupp kommer att sluta i explosioner och nederlag.Men repliken är ju odödlig, samtidigt som den efter alla år fortfarande är starkt förknippad med Gösta Ekman i basker och immiga glasögon. Att även Simon J. Berger (2015) och Henrik Dorsin (2020) gjort rollen har inte direkt lämnat något avtryck i det gemensamma medvetandet, förutom möjligen i form av irritation.I synnerhet Tomas Alfredsons ”Se upp för Jönssonligan” med Dorsin blev ju närapå föremål för näthat efter streamingpremiären för snart fyra år sen.Sociala medier fylldes då av upprörda reaktioner från i synnerhet provocerade män som i princip inte sett något sämre sen medeltidskalkonen ”Tre solar”.Henrik Dorsin som Sickan i ”Se upp för Jönssonligan”. Foto: C MOREMen vad vet jag. Kanske var publiken extra stingslig sådär ett år in i pandemin eller så är det helt enkelt en jättedum idé att leka med våra vhs-knastriga barndomsminnen av vad som är jättekul. Den enda som möjligen kan komma undan med det är väl den ständiga humorgarantin Robert Gustafsson som händelsevis spelar Sickan den här gången, vid sidan av stabila förmågor som Anders Jansson, Jennie Silfverhielm och Jonas Karlsson.Men Filip Berg kan få det tuffare i ”Strul”. Alltså ursäkta mig, men exakt hela poängen med den filmen var ju Björn Skifs och hans oskuldsfulla charm. Så när filmhösten presenterades på Filmhuset under onsdagen utlovade man visserligen ”godbitar” för den som älskar Skifs. Men förklarade att filmen som helhet kommer att förhålla sig väldigt fritt till originalet.I övrigt så verkar det bekymmersfria åttiotalet då man mest ville ha kul och tjäna pengar liksom ligga i tiden. Inte bara med kuppfilmer som de nyss nämnda, utan även sommarens premiär ”Sommartider” är något av samma glada andas barn.Musik på bio blir det dessutom även i höst, i och med den helt fiktiva berättelsen ”Nova & Alice”. Att filmens omaka artistduo gestaltas av Hedda Stiernstedt och Josefin Asplund är förstås kul, men huvudnumret är kanske ändå soundtracket, signerat bland annat First aid kit och Molly Sandén.Josephine Bornebusch. Foto: KARIN TÖRNBLOM / IBLFast måste jag välja bara en enda svensk film från höstens repertoar så faller valet lätt på ”Släpp taget” av Josefine Bornebusch. Det klipp med henne, Sigrid Johnson och Pål Sverre Hagen (”Exit”) som visades under presentationen var ett litet underverk av vardagskomik, som inte inte blev sämre av att Bornebusch sen erkände att situationen i princip var hämtad från hennes eget liv med familjen.I vilken mån denna Netflix-film även ska biovisas vet jag inte, men oavsett vilket så ser det redan nu bra ut för filmåret 2024, i alla fall i siffror. Enligt Eva Hamilton, ordförande för Film & Tv-producenterna (som i övrigt varnade för de svåra tiderna för svensk film) så låg marknadsandelen för svensk film under första halvåret 2024 på hela 26 procent. (Att jämföra med 17 procent för hela 2023.)Utan att ha sett siffrorna i detalj, så har sannolikt Filip och Fredrik en stor del i det. Deras ljuvligt mänskliga och berörande ”Den sista resan” blev i april den dokumentär som setts av flest besökare – någonsin. En bedrift både i biobesök och kreativitet räknat, som jag inte riktigt tror att filmhösten 2024 kan toppa.