Norges olja ger rikedom men för vissa en känsla av skuld

Elisabeth OxfeldtElisabeth Oxfeldt säger att landets känsla av skuld utforskas av filmer, tv-serier och böcker Många norrmän känner sig skyldiga, enligt Elisabeth Oxfeldt. Professorn i skandinavisk litteratur vid Oslo universitet säger att rika norrmän i allt högre grad kontrasterar sina bekväma liv med de som människor som kämpar, särskilt utomlands. ”Vi har sett uppkomsten av en berättelse om skuld om människors privilegierade liv i en värld där andra lider”, säger hon. Tack vare dess betydande oljereserver, den största i Europa efter Rysslands, Norge är ett av världens rikaste länder. Styrkan i dess ekonomi, mätt per medlem av befolkningen, är nästan dubbelt så stor som Storbritannien, och till och med större än USA:s. Norge har till och med ett budgetöverskott – dess nationalinkomst överstiger sina utgifter. Detta står i markant kontrast till de flesta andra nationer, inklusive Storbritannien, som måste låna pengar för att täcka sina budgetunderskott. Prof Oxfeldt är expert på hur skandinaviska böcker, filmer och TV-serier speglar sin tids bredare kultur. Hon säger att hon allt oftare ser dessa medier utforska Norges rikedomsskuld. ”Genom att titta på samtida litteratur, filmer och TV-serier fann jag att kontrasten mellan det lyckliga, lyckliga eller privilegierade jaget och det lidande ”andra” gav upphov till skuldkänslor, oro , obehag eller skam. ”Alla känner sig inte skyldiga, men många gör det”, tillägger prof Oxfeldt, som har myntat uttrycket ”Scan guilt”. Handlingar i nya norska dramer inkluderar medlemmar av ”fritidsklassen” som förlitar sig på tjänster som tillhandahålls av migrantarbetare som bor i sängplatser i sina källare. Eller kvinnor som inser att de har uppnått jämställdhet på arbetsplatsen genom att förlita sig på lågavlönade au pairer från fattiga länder för att ta hand om sina barn, säger prof Oxfeldt. Life har för vana att imitera konst. I mars sa den norska regeringen att de satte stopp för att bevilja arbetstillstånd för au pairer från utvecklingsländerna. Tabloidtidningen VG hade kallat praktiken ”slaveri i västvärlden”. Getty ImagesNorge har mer än 90 separata oljefält i sina territorialvatten. Det norska folkets skuldresor har också ägnats av en mängd människor och organisationer som är ivriga att ifrågasätta om Norges rikedom är baserad om etiska praxis.I januari i år publicerade Financial Times en specialrapport som avslöjade hur fiskolja gjord av mald hel fisk som fångats utanför Mauritianiens kust i Afrika användes som foder av Norges omfattande laxodlingar. Den odlade norska fisken, som säljs av stora återförsäljare i Europa, ”skadar livsmedelssäkerheten i västra Afrika”, sa tidningen. Miljöpåtryckningsgruppen Feedback Global insisterade på att ”den norska laxindustrins glupska aptit på vild fisk driver förlust av försörjning och undernäring i Västafrika, skapa en ny typ av matkolonialism”. Den norska regeringen svarade att den ville ”säkra hållbart foder” och arbetade för ”ökad användning av lokala och mer hållbara råvaror”. Norge säger sig faktiskt vara ivriga att driva en omställning till en grön ekonomi, så att säkerställa att vattenbruket är hållbart kommer att vara avgörande eftersom petroleumsektorn skalas ner för att ge plats för ett så kallat ”grönt skifte”. Detta borde frigöra finansiering, teknik och arbetskraft för kanske mer framtidssäkrade sjöfartssektorer , såsom havsbaserad sol- och vindkraft, och algproduktion för mat och medicin. Norge har länge haft en djup koppling till havet. Men för närvarande kommer detta åtminstone inte att räcka för att tysta högljudda kritiker av Norges lukrativa petroleumindustri. Klimatförkämpar motsätter sig fortsatta borrningar efter olja och gas. Andra kritiker menar att Norge är alldeles för beroende av sina oljeintäkter. Å ena sidan, tack vare den olje- och gasbaserade rikedomen, tenderar Norges arbetstid att vara kortare än de flesta jämförbara ekonomier, dess arbetarrättigheter starkare och dess välfärdssystem mer generös. Föga överraskande har Norge länge varit ett av de lyckligaste i världen, enligt World Happiness Report. Det är för närvarande på sjunde plats. Men å andra sidan, skälen till Børre Tosterud, en investerare och pensionerad hotellägare, har Norges ”fullkomliga beroende av oljeintäkter” resulterat i en alltför stor offentlig budget, en uppblåst offentlig sektor och brist på arbetskraft som håller tillbaka den privata sektorn. ”Det är inte hållbart”, insisterar han. Norge har alltid letat sig mot haven för flytkraft. Havet har varit en källa till mat och energi, en arbetsplats och en generator av välstånd i århundraden. Ändå var det först i slutet av 1960-talet som upptäckter av olja och gas hjälpte till att vända denna tidigare relativt underutvecklade nations förmögenheter. Sedan dess har de flesta av Norges enorma oljeintäkter investerats internationellt av Norges Bank Investment Management, som är en del av Norges centralbanken. Dess huvudsakliga investeringsfond, Government Pension Fund Global, även känd som ”oljefonden”, har tillgångar värda cirka 19 000 miljarder kronor (1 719 miljarder dollar, 1 332 miljarder pund). Norges oljeexportintäkter ökade efter Rysslands invasion 2022. Kritiker hävdade landet tjänade på kriget, eller åtminstone misslyckades med att dela tillräckligt mycket av sitt plötsliga oväntade fall med offren för den aggression som hade orsakat det. Premiärminister Jonas Gahr Støre avfärdade anklagelserna om krigsvinstjakt och motarbetade att Norge kunde leverera till välbehövligt energi till Europa under en kristid. Han påpekar också att Norge har varit en av Ukrainas största finansiella supportrar, och som sådant är det utan tvekan över sin vikt, med tanke på att Norges befolkning bara är 5,5 miljoner.Jan Ludvig AndreassenJan Ludvig Andreassen medger att Norges utländska donationer är ”små yngel” Jan Ludvig Andreassen, chefekonom på Eika Group, en allians av oberoende norska banker, säger att norrmän har ”blivit mycket rikare än vi hade förväntat oss”. Men samtidigt säger han att efter en period med höga räntor och smärtsam inflation, delvis orsakad av en historiskt svag krona, vilket gör importerade varor och tjänster dyra, vanliga norrmän känner sig inte rika. Norge är också en världsledande givare av humanitärt bistånd utomlands. ”Jag tror att norrmän är generösa bidragsgivare till goda ändamål”, konstaterar prof Oxfeldt. Men, som pekar på Norges ytterligare oljeexport som har kommit till som ett resultat av konflikten i Ukraina, säger Andreassen att Norges välgörenhetsdonationer ”är små yngel i förhållande till de extra inkomster som uppstår genom krig och lidande”. Detta är en åsikt som upprepas av Tosterud. Men håller de med prof Oxfeldt om att många norrmän känner sig skyldiga? – Egentligen inte, förutom kanske i vissa kretsar som miljörörelsen, säger Andreassen. Tosterud håller med. ”Jag har ingen skuldkänsla, och jag tror inte heller att det är utbrett i Norge.”