Åsa Gessles tårar: ”Väldigt emotionella” | Nöje

Monica Zetterlund, Ted Gärdestad och Cornelis Vreeswijk tillhör en folkkär skara, vars liv skildrats på film. Dock efter deras död. Med artister som ännu lever brukar man i stället skapa något inspirerat av deras musikvärld som ”Känn ingen sorg” (Håkan Hellström) eller ”En del av mitt hjärta” (Tomas Ledin). ”Sommartider” är däremot en hybrid i det att den faktiskt handlar om Gyllene Tider med Gessle i spetsen, men berättat på ett förhöjt sätt inspirerat av låtarna.– Det är därför det inom parentes står ”den nästan sanna historien”, och det som inte är exakt sanningen har jag hämtat ur ett Gyllene Tider-univers i deras låtar, förklarar Per Simonsson.Men det kreativa konceptet gjorde ändå att Per Gessle tvekade:– När vi först satte oss ned och pratade om att det skulle bli film så var jag rätt skeptisk, sa stjärnan till DN i maj.– Ingen i bandet ville göra någon sorts hyllningsfilm till oss själva.Per Simonsson har skapat filmen. Foto: Anette Nantell / DN TT NYHETSBYRÅNPer Gessles vändningPer Simonsson minns själv inte exakt hur diskussionen gick:– Men det är en person med ett stort kontrollbehov, och det är ju hans liv. Deras liv. – Sen fick han läsa ett första utkast till manus, och då tror jag att han förstod hela idén med att göra den emotionell. Att den bygger mycket på hans uppväxt och känslor. Så han vände från att vara, som man tror att Per är – alltså lite på avstånd. Till att vara väldigt peppande. Han är en av dem som gett mig kreativ energi under inspelningen. Har alla fått godkänna manus?– Jag tror inte att det finns något kontrakt på det. Men jag vet att alla har fått läsa och tycka till innan vi började filma, och de hade verkligen kunnat säga stopp och belägg om det var något de inte gillade.– Sen känner jag mer att jag har fått ett förtroende. De har ju suttit och berättat om sina liv, och då vill inte jag känna att de inte kan stå för det. Därför blev jag lättad när jag förstod att de verkligen tyckte om filmen. Gessles påverkan i filmenVilket inflytande har Gessle haft över musiken?– Per har varit med och valt de låtar som inte har med bandet att göra. Sånt som inspirerade honom. Sedan har jag valt ut de tolv låtar som Gyllene Tider spelar, utifrån vad som passar i storyn. Per fick tycka till om det, och så bestämde vi att soundtracket skulle baseras på så mycket moderna Gyllene Tider-låtar som möjligt. Det är knappt man hör det ibland, men det kan komma in en liten gitarr i en sorglig scen och då är det ”Juni, juli, augusti”.– Per är ju musiknörd, så det är musiken han har tyckt till om mest.Dessutom har Per Gessle funnits tillgänglig för Valdemar Wahlbeck som spelar honom i filmen:– Jag träffade Gessle på hans hotell första gången tillsammans med fotografen och regissören. Då var man väldigt nervös. Man skulle träffa en legend. Det var speciellt, säger Valdemar.Valdemar Wahlbeck spelar Per Gessle i filmen. Foto: Jonas Ekströmer/TT / TT NYHETSBYRÅN– Men sen började vi prata. Han skickade sms och man hörs vid på telefon. Jag var hemma hos hemma någon gång, och då lär man känna honom och märker att han är en Halmstadkille med Halmstadhumor. En småstadsmänniska, fortsätter Valdemar som själv kommer från Halmstad. – Han har även varit på inspelningen. Man har alltid kunnat fråga om tips. Som ibland har jag tyckt att han sluddrat på låtarna, och då har jag frågat vad han sjunger. Haha.Även de andra skådespelarna har fått hjälp av sina respektive bandmedlemmar: – Jag har haft ganska mycket kontakt med Micke (Syd) och han har verkligen varit där och hjälpt till med dialekten, säger Phoenix Parnevik.– Så han har skickat röstmeddelande. Läs det här. Hur skulle du säga det? Eller med trummorna. Jag har varit hemma hos honom, och han har hjälpt mig komma in i det. Filmen hade premiär på onsdagen Foto: Niklas MaupoixDialektutmaningen i filmenSärskilt dialekten, alltså halländskan, har varit en utmaning för de skådespelare som inte alls har rötter där. Både Phoenix Parnevik och Lancelot Hedman Graaf (som spelar Anders Herrlin) har därför fått gå hos en dialektcoach.– Dialekten var svårast. Det är heller inte en lätt första roll att göra. Det är en stor produktion. Allt var en stor grej. Mycket ångest. Ångestladdat. Men efter första dagen kändes det härligt med alla fina människor, säger Lance.Mycket känslor löper det även genom själva filmen som skildrar allt från Per Gessles pappas död, till olyckan i Kristianopel 1981, då tre fans i publiken dog i kaoset. Men man får även det ljusa som när Per mötte sin fru Åsa.– Jag var med när Per, Anders och Micke-Syd såg filmen, säger Per Simonsson.– Pers fru Åsa var också med och när hon fällde tårar mot slutet, så tänkte jag att det här gick nog hem ändå. De var väldigt emotionella.Grät Gessle också?– Han är inte den personen. Men han satt med ett väldigt stort leende, och det var tårar i Anders och Micke Syds ögon, tror jag. Det är ett fint gäng.Lancelot Hedman Graaf spelar i filmen. Foto: Magnus Lejhall/TT / TT NYHETSBYRÅN