Det är omöjligt att njuta när Frankrike spelar | Noa Bachner

Frankrike har hackat spelmässigt men vann igen. Foto: DARKO VOJINOVIC / AP TT NYHETSBYRÅNFrankrike är vidare till kvartsfinal i EM. Foto: KIERAN MCMANUS/SHUTTERSTOCK / SHUTTERSTOCK EDITORIAL/IBLNoa BachnerDet här var ju inte meningen. Det är inte ofta amerikaner säger det bäst, men på väg in på arenan i Düsseldorf hamnade jag bredvid en pappa skulle förklara för sina barn varför det var Frankrike och Belgien som mötte varandra redan i åttondelsfinal.Är inte båda rätt bra?, undrade hans son.– Both of these guys kind of screwed up and didn’t win their group.Omöjligt att invända, så klart, och omöjligt att göra fler saker. Till exempel njuta av att se Frankrike spela, vilket är en bedrift med tanke på vilket fotbollslag det är vi pratar om. Här finns egentligen alla egenskaper som existerar inom släktet fotbollsspelare, men är det något Didier Deschamps är bra på så är det att maskera det.Hans lag har kommit till Tyskland, men inte för att spela EM, utan slutföra processen, ta sig igenom det hela, få det gjort. De uppträder med samma entusiasm som jag gör när jag betalar en räkning med påminnelseavgift. Landslag spelar fotbollsmatcher och om man vinner tillräckligt många är det meningen att man ska spela mästerskap, så det är vad Frankrike gör. Sin plikt.Surpupporna från BelgienTyvärr stod ett annat gäng totalt befriat från inspiration för motståndet: Surpupporna från Belgien.För en gångs skull är de inte indragna i något navelskådande interndrama, men de har ändå lyckats gå genom gruppspelet utan ett spår av harmoni. Spelet hackar, Doku har varit likblek, Lukaku bränner allt och Onana ville strypa en reporter som stod och skrek på ”André” i stället för Amadou (för protokollet: jag förstod honom).Förbundskapten Domenico Tedesco hade satsat på att just Onana och Kevin De Bruyne skulle kunna hålla ihop mittfältet med Yannick Carrasco och Jérémy Doku som mer renodlade yttrar på var sin sida om anfallsparet Lukaku och Openda. Det fungerade väl så där.Frankrike kopplade ett tidigt grepp om matchen och tryckte tillbaka belgarna, men efter en stund började deras mittfält brytas upp, och när Faes och Vertonghen väl spelade förbi första pressen fanns det ytor. För en kort stund höjdes pulsen i matchen. Jo, det är sant.Både Antoine Griezmann och Adrien Rabiot – båda direkt svaga – varnades, och belgarna tog sig fram. Den där osäkerheten som legat latent i Frankrikes grådaskiga insatser började visa sig igen. Tänk om det inte bara är trist, utan dessutom dåligt?När De Bruyne bröt igenom för fjärde gången på kort tid efter en halvtimme var det ren tur att inte någon av situationerna förvaltades bättre.Kom inte på tal att riskera någontingAtt Deschamps lag inte klickar helt och fullt, att det inte flyter obehindrat, det är man vad vid, men tiden går, mästerskapet blir äldre, och ingenting händer. Spelet blir vare sig bättre eller sämre. Det bara är. Pågår i samma demoraliserande tempo, en lång väntan på att motståndarna ska göra misstag eller att någon av deras världsspelare ska bemöda sig att avgöra så att alla får gå hem och koppla av en stund.Mot slutet av halvleken spelade de upp sig, och i början av andra involverade sig deras vågmästare, Mbappé, på allvar.Segern var där för att tas, men det krävde att något av lagen riskerade några procent, och det kom i sin tur inte på tal. Belgien gjorde nämligen ingenting, hade inga ambitioner mer än att stå i vägen. Anföll inte. Höll inte i bollen. Pressade om de verkligen var tvungna. Sköt inga skott. Alltså noll. Efter en timmes spel hade bara Carrasco kommit till avslut, och det gick i ryggen på en försvarare.Frankrike hade ingenting att oroa sig för. Eller jo, en gång sprang den annars formidable William Saliba bort sig med bollen och gav bort en dålig passning. De Bruyne hittade till Carrasco och Theo Hernandez tvingades till en panikbrytning i eget straffområde. Det var action, men också för mycket action, vilket gjorde att samtliga 22 på planen varvade ned.Highlights i övrigt: Gult kort på Vertonghen och Tedesco som blev arg på det gula kortet. Both of these guys screwed up, och var ännu räddare för att göra det igen. Inte blev det bättre av att matchklockan tickade närmare slutsignal.Är över om mindre än två veckor kvarTill slut passerade Frankrike en milstolpe, 350 minuter fotboll utan att göra ett spelmål för egen maskin (självmål av Max Wöber mot Österrike och Mbappés straff mot Polen är allt), och bara det borde leda till det som nästan hände med tio minuter kvar – respass – när De Bruyne krutade deras bästa målchans rakt på Maignan.Sen hände det som alltid händer. Frankrike gick vidare ändå. Utan att göra mål själva den här gången också. Avslutet träffade Jan Vertonghens ben och ställde Casteels i målet.Slut för i dag, tack för i dag.Deschamps? Han såg bollen studsa in, tittade på klockan, harklade sig, släckte lampan, borstade av skrivbordet, samlade ihop sina grejer, tog upp stämpelkortet och började röra sig mot utgången.Nu kan han gå vidare till nästa punkt på dagordningen. Och snart är det semester.